gtvplay-970-05

Koka kaffe och svara i telefon – vardagshandlingar som kan hjälpa

Av på 22 september, 2017
Marianne Boström är filosofie magister i vårdvetenskap vid Örebro universitet. Hon är arbetsterapeut i grunden och arbetsterapi är hennes huvudämne.

Hur kan enkla vardagshandlingar som att koka kaffe och svara i telefon hjälpa personer med svårare psykiska funktionshinder att må bättre? Den frågan ställer Marianne Boström vid Örebro universitet i sin avhandling ”Vardagslivets aktiviteter”.

För de allra flesta är det inga som helst problem att fixa frukost, sköta den personliga hygienen eller gå ut och äta lunch. Men för människor med svårare psykiska funktionshinder kan de här vardagshandlingarna ibland vara omöjliga att genomföra.

– Det rör sig om personer som stundtals har svårt att planera och organisera sitt liv, förklarar universitetsadjunkten Marianne Boström.

Hon är filosofie magister i vårdvetenskap med arbetsterapi som huvudämne, men är i grunden arbetsterapeut.

Marianne Boström har nu lagt fram en avhandling där fokus ligger på vardagshandlingar och hur de kan användas i terapeutiskt syfte – hur de kan hjälpa människor som ibland drabbas av exempelvis psykoser eller schizofreni att bli må och fungera bättre.

– Jag har intervjuat arbetsterapeuter för att få reda på hur de använder sig av de vardagliga aktiviteterna som ett terapeutisk redskap. Hur detaljerat finns deras arbetssätt beskrivet? Jag har även tittat på om det finns någon forskning om detta och vad man i så fall har kommit fram till?

Det visade sig vara ett outforskat område. Det finns visserligen många studier inom arbetsterapin som visar att aktiviteter av olika slag – allt från att gå och handla till att bara träffa andra människor – är bra för hälsan. Men det finns få studier som visar hur och på vilket sätt arbetsterapeuterna genomför de här aktiviteterna.

– Syftet med min forskning har varit att beskriva hur den vardagliga handlingen utförs. Sådan forskning saknas. Samtidigt vill jag klargöra varför genomförandet av de här till synes triviala handlingarna kan leda till förbättringar av den psykiska hälsan, berättar Marianne Boström.

Att sätta den vardagliga handlingen i en kontext, ett socialt sammanhang, är ovanligt inom arbetsterapin och rehabilitering. Det vanligaste sättet är att nöta in en handling – till exempel att klä på sig – så att den till slut går automatiskt. Fokus ligger på delarna, inte på helheten.

– Men det jag har sett är att den vardagliga handlingen är komplicerad och kan bestå av många moment. Den varierar ständigt och blir därmed svår att nöta in.

Marianne Boström har därför använt sig av en teori som grundar sig på den amerikanske filosofen och sociologen George Herbert Meads tankar. Tillvägagångssättet gör det möjligt att se just till helheten.

– Med den här teorin tar man med en persons medvetande – det vill säga tankar, känslor och handlingar. Med det synsättet kan man hjälpa personer som mår dåligt att bygga upp en handlingsberedskap och lära sig lösa problem. De får lära sig att genomföra handlingar under olika omständigheter, säger Marianne Boström. Mead ser heller inte på medvetandet som något medfött, vilket psykologin och psykiatrin gör. Han menar i stället att medvetandet byggs på och skapas under livets gång. Det är ett synsätt som man har stor nytta av inom rehabilitering eftersom det innebär att en människa kan förändras även i vuxen ålder.

Efter att de stora mentalsjukhusen avvecklades i mitten på 1990-talet bor de före detta patienterna i eget boende ute i samhället. Periodvis har de svårt att klara sig själva och metoder för behandling och rehabilitering efterfrågas bland annat i Socialstyrelsens utredningar. Marianne Boström tror att hennes forskning kan bidra till att möta det behovet.

Örebro Universitet
Örebronyheter

Du måste logga in för att lämna kommentarer Logga in