Home   >   Senaste nyheter   >   Covid-19: Viktigare än någonsin att mänskliga rättigheter respekteras och värnas

Covid-19: Viktigare än någonsin att mänskliga rättigheter respekteras och värnas

By on 12 april, 2020
Arkivbild.

Hur olika länder agerar under den pågående covid-19-pandemin kommer att påverka miljontals människors mänskliga rättigheter världen över.

Trots att vi befinner oss i ett oroligt världsläge, är det viktigt att komma ihåg att internationella lagar och bestämmelser om mänskliga rättigheter fortfarande gäller.

Amnesty Internationals uppdrag är att bevaka hur stater upprätthåller och skyddar mänskliga rättigheter, och det här kommer vi att fortsätta göra – också under den rådande krisen. Och det finns vissa områden som vi särskilt följer med anledning av covid-19.

Rätten till hälso-och sjukvård
Rätten till hälso- och sjukvård är en grundläggande mänsklig rättighet.

Mänskliga rättigheter måste stå i centrum av alla förebyggande, förberedande och behandlande åtgärder från första stund, med syfte både att värna folkhälsan och att på bästa sätt skydda de grupper och människor som löper störst risk att drabbas.

Majoriteten av världens länder har ratificerat fördrag där rätten till vård säkras och har därför en skyldighet att förhindra, behandla och motverka spridningen av sjukdomar. I dagsläget, när vi befinner oss mitt i en pandemi, handlar det om att se till att alla får tillgång till både förebyggande vård och de varor och tjänster som kan användas i förebyggande syfte.

I Hongkong, som var en av de första platserna att drabbas av covid-19, noterade en lokal icke-statlig organisation (NGO) att 70 procent av familjer med låg inkomst inte hade råd med handsprit och skyddsmasker, vilket rekommenderats av myndigheterna. När stater uppmanar till användning av den typen av produkter är det också deras skyldighet att se till att befolkningen har tillgång till den.

Yttrandefrihet och tillgång till information
Vid en pandemi är tillgången till information även av yttersta vikt. Men vi har redan sett hur regeringar i olika länder censurerar eller begränsar information. I Wuhan i Kina, varifrån de första rapporterna om viruset kom, delade läkare i december 2019 sina farhågor om patienter med andningsproblem med sina kollegor. De blev då omedelbart tystade och tillrättavisade av de lokala myndigheterna – de påstods “sprida rykten”. I början av april fängslades en läkare i Ryssland som larmade om bristande förberedelser inför pandemin.

I området Jammu och Kashmir har myndigheter beslutat om fortsatta restriktioner när det gäller tillgången till internet, trots att antalet smittade stiger. Det här gör det oerhört svårt för människor att få tillgång till både grundläggande information om omfattningen av virusets spridning och hur de bäst ska skydda sig mot smittan.

I Kina försöker myndigheter begränsa utländsk media från att bevaka det som sker i landet, bland annat genom att ett antal utländska korrespondenter inte längre tillåts arbeta. Journalisterna tillhör medier som bland annat granskat virusutbrottet i Wuhan.

I Venezuela greps journalisten Darvinson Rojas enbart på grund av sin rapportering kring covid-19 i landet. Han släpptes efter 12 dagar men eftersom han fortfarande riskerar en juridisk påföljd arbetar Amnesty vidare med hans fall.

I Ungern kan nu premiärminister Viktor Orbán styra utan att ha stöd från parlamentet, och det finns en stor oro från bland annat journalister för att de kan komma att fängslas för sitt arbete.

Alla har rätt till information om vilket hot covid-19 utgör mot deras hälsa, om vilka åtgärder som bör tas för att minska riskerna och till information om vad som görs för att stoppa smittan. Genom att censurera eller begränsa informationen undermineras också de offentliga åtgärderna mot smittan – och liv sätts då på spel.

Reportrar utan gränser har skapat ett nytt verktyg för att bevaka övergrepp på pressfriheten i spåren av covid-19, du hittar det här.

UndantagslagarStater kan införa undantagstillstånd och så kallade undantags- eller nödlagar för att begränsa smittspridning. Men alla sådana åtgärder som tas i samband med covid-19 måste till exempel vara proportionerliga, nödvändiga, tidsbegränsade och ha ett strikt syfte. I flera fall när stater inför undantagslagar tycks covid19-pandemin användas som ursäkt för att komma åt oppositionella och andra regeringskritiker.

I Kambodja finns ett förslag på undantagslagar som till exempel skulle innebära tio års fängelse för den som anses bryta mot regler för att begränsa smittspridning och ett förbud mot att dela information om covid-19. I Filippinerna har president Duterte sagt att polis och militär får skjuta skarpt mot dem som anses vara “bråkmakare” under karantäntiden och över 17 000 personer har gripits för karantänöverträdelser. I Tunisien har minst 1 400 personer fängslats för att de brutit mot utegångsförbud och liknande åtgärder.

ÖvervakningTekniken kan spela en stor och viktig roll i den globala bekämpningen av covid-19-pandemin. Men det ger inte myndigheter fria händer att utöka den digitala övervakningen. För att berättiga utökad digital övervakning som ett sätt att tackla den pågående folkhälsokrisen måste vissa villkor uppfyllas.

Myndigheter kan inte bortse från rätten till integritet och måste säkerställa att de åtgärder som implementeras tar hänsyn till mänskliga rättigheter. När myndigheter använder sig av teknik för att bekämpa covid-19, är det av största vikt att mänskliga rättigheter inte kränks.

Tillsammans med andra ledande organisationer över hela världen, däribland PEN och Human Rights Watch, har Amnesty International utformat grundläggande villkor som myndigheter måste ta hänsyn till för att skydda mänskliga rättigheter. Över 100 civilsamhällesorganisationer har skrivit under uttalandet.

Rätten till arbete och till skäliga arbetsvillkor
Covid-19-pandemin har enorma konsekvenser för länders ekonomier och människor med osäkra och otrygga anställningsvillkor är extra utsatta. Dit hör till exempel migrantarbetare, människor som arbetar i “gig-ekonomin” – det vill säga där fasta anställningar ersätts med tillfälliga jobb – och människor som finns inom den så kallade informella sektorn.

Människor som arbetar på de här sätten löper mycket högre risk att påverkas när det gäller både rätten till arbete och rättigheterna på arbetet – det vill säga själva arbetsförhållandena. De påverkas av både virusutbrottet och de åtgärder som görs för att förhindra smittspridningen.

Amnesty har till exempel larmat om situationen i Indien för bland annat migrantarbetare och marginaliserade grupper med anledning av “nedstängningen” av landet, och om situationen för migrantarbetare i Qatar som nu hålls isolerade i de läger där de bor och där smittan brutit ut.

Regeringar måste också se till att alla som inte har möjlighet att arbeta på grund av viruset har tillgång till sådant som regleras inom ett socialförsäkringssystem – som sjukersättning, hälsovård och föräldrapenning. Dessa åtgärder är nödvändiga för att människor ska ha förutsättningar att klara av de åtgärder som har gjorts i samhällen för att hålla nere smittspridningen.

Personer som arbetar inom sjukvården är extra utsatta för att bli smittade. Trots risken de löper att de själva och därefter deras familjer blir smittade så fortsätter de oförtrutet att arbeta – och regeringar måste se till att de är så bra skyddade som möjligt. Det innebär till exempel fungerande skyddsutrustning och tillgång till information, utbildning och psykosocialt stöd i sitt arbete. Även personer i andra sektorer som är extra utsatta, som till exempel personal på fängelser, måste också få nödvändigt skydd.

Vissa grupper drabbas extra hårt
Alla kan få covid-19, men vissa grupper verkar löpa en större risk att bli allvarligt sjuka och att avlida. Till dessa grupper hör bland annat äldre och personer med underliggande sjukdomar.

Det är också troligt att marginaliserade grupper, som människor som lever i fattigdom, människor med funktionsvariationer och människor som är fängslade eller häktade eller som sitter i olika slags “förvar” som migranter eller asylsökande, är extra utsatta när det gäller möjligheten att kunna skydda sig mot viruset och få tillgång till behandling.

Amnesty har bland annat larmat om situationen på de grekiska öarna för flyktingar, migranter och asylsökande som befinner sig i lägren där. Tillsammans med en mängd andra organisationer har vi också uppmanat både Grekland och EU att säkerställa rättigheterna för den som är på flykt.

Amnesty har också uttalat sig om risken för smittspridning och förhållanden på förvaren i Amerikasregionen, däribland Kanada, USA, Mexiko, Curaçao samt i Trinidad och Tobago.

Amnesty har även publicerat en rapport om utsattheten hos äldre rohingyer i de överfulla flyktinglägren i Bangladesh.

På många håll i världen är fängelseförhållandena dokumenterat undermåliga, med trångboddhet, bristande hälso- och sjukvård och dålig hygien. Amnesty har bland annat uppmärksammat situationen i fängelser i Egypten, Iran, Pakistan,Kambodja, Turkiet, Syrien, Ryssland, Chile, Indonesien, Madagaskar och Colombia, och på nytt krävt att alla samvetsfångar och alla som fängslats enkom för att de fredligt utnyttjat sin yttrandefrihet- och mötesfrihet måste friges. Amnesty anser också att myndigheterna till exempel även bör överväga att frige fångar som är särskilt utsatta för covid-19, som äldre och personer med underliggande sjukdom. Myndigheterna har en skyldighet att se till att alla som sitter i förvar får tillfredsställande sjukvård.

Det är också svårt för hemlösa personer att “isolera sig i hemmet” och människor som inte har tillgång till rent vatten löper också en större risk att bli smittade. Nyligen kom FN:s särskilda rapportör om rätten till bostad, Leilani Farha, med ett uttalande om hemlösas särskilt utsatta situation i coronapandemins spår. Hon underströk hur alla rättigheter hör ihop och hur avsaknaden av tillgång till en av dem – ett hem – förstärker effekten av bristen på de andra – rätt till hälsa, tillgång till sjukvård.

På många håll i världen saknar kvinnor egenmakt att själva bestämma om och när de ska uppsöka vården. Ibland erbjuds de också sämre vård och behandling än män, vilket inverkar negativt på deras hälsa och liv. Och för alla de kvinnor och barn vars hem är en otrygg plats att vara på kan karantän och minskade sociala kontakter kan helt enkelt vara förödande. Överhuvudtaget riskerar kvinnor att drabbas extra hårt under pandemier.

Amnesty ser också en risk att myndigheter och regeringar inför åtgärder som kan påverka människors sexuella och reproduktiva hälsa och rättigheter i grunden. Det gäller inte minst tillgången till abort. Tillsammans med 100 organisationer, bland annat Human Rights Watch, Center for Reproductive Rights och International Planned Parenthood Federation, har Amnesty skrivit ett gemensamt uttalande om vikten för Europas regeringar att värna aborträtten också under covid-19.

När stater vidtar åtgärder mot covid-19 måste de säkerställa att de här gruppernas behov tas tillvara fullt ut.

Stigma och diskriminering
Enligt uppgifter i media har människor från Wuhan utsatts för trakasserier och diskriminering i Kina. De ska ha stoppats från att komma in på hotell, de har blivit instängda i sina lägenheter och personlig information om dem har läckt ut på nätet.

Från flera länder kommer rapporter om rasistiska attacker och trakasserier mot personer som uppfattas komma från Kina eller Asien. Rasism och diskriminering måste fördömas och regeringar över hela världen måste ha en nolltolerans mot alla former av rasistiska angrepp.

USA:s president Donald Trump har vid upprepade tillfällen kallad covid-19 för ett “kinesiskt virus” och han har använt pandemin för att rättfärdiga en rasistisk och diskriminerande politik. Senast har det talats om att stoppa asylsökande från bland annat Mexiko. Ett sådant förfarande skulle gå emot både USA:s egna lagar och internationell lagstiftning, och skulle riskera att demonisera människor på flykt.

I alla hälsokriser måste regeringar agera för att skydda alla människors hälsa, och säkerställa att alla har tillgång till vård och säkerhet – och att ingen diskrimineras. Det här inkluderar också människor på flykt – oavsett deras flyktingstatus.

Vi kan bara bekämpa utbrottet av covid-19 genom solidaritet och samarbete – över gränserna. Covid-19 ska inte få dela oss, det borde istället föra oss samman.Under prövande tider som dessa har mänskligheten en chans att visa sig från sin bästa sida. Vi uppmanar därför den svenska, likväl som alla andra regeringar, att inkludera ett människorättsperspektiv i all sin krishantering – där hälsa, tillgång till information, och icke-diskriminering är nyckelfrågor.

Världen
Örebronyheter

Källa: Amnesty Internationals

You must be logged in to post a comment Login