Kilogrammet omdefinieras och kraven på vågar

Av på 18 juni, 2019

Kilogrammet har sedan 1799 vart definierad av ett fysiskt objekt, sedan 1889 har en metallcylinder lokaliserad i Sèvres nära Paris använts för att definiera ett kilogram.

Syftet med att omdefiniera kilogrammet är att basera vikten av ett kilo på fundamentala konstanter i naturen och inte fysiska objekt. Den internationella prototypen på ett kilogram som ibland kallas Big K har haft några problem. Om den kontrollvägs mot flera identiska cylindrar har forskarna sett avvikande skillnader mellan dessa, då det verkar som att cylindrarnas massa inte behålls konstant. Dessutom är Big K oerhört svår att få tag på och går inte att återskapa experimentellt utan endast genom direkt jämförelse.

Hur skapar man då en viktstandard som är konstant och tillgänglig för alla, överallt?
Genom att relatera en konstant med ljusets hastighet och definitionen av en sekund. Det är inte helt okomplicerat men med hjälp av lite omstrukturering och definitioner kan man få ut en ekvation för massa, som då även går att återskapa experimentellt. Denna definition av kilogrammet har fastställs och kommer användas från 20 Maj 2019 och framåt.

Icke-automatiska vågar 2014/31/EU och STAFS 2016:12
Vågar delas upp i två delar, automatiska och icke-automatiska vågar. Den automatiska vågen täcks upp av mätinstrumentdirektivet, MID. Icke-automatiska vågar som kräver hantering av en operatör har ett eget direktiv. Föreskriften (STAFS 2016:12) om icke-automatiska vågar har tagits fram av Swedac, den svenska myndigheten för ackreditering och teknisk kontroll.

Vilka krav ställs?
För massenheter gäller de legala måttenheter som anges i 1 § lagen (1992:1514) om måttenheter, mätningar och mätdon, samt vad som skrivs i STAFS 2009:26. Endast SI-enheterna mikrogram, milligram, gram, kilogram samt ton får användas. Ett ”undantag” gäller för vägning av ädelstenar. Då ska metrisk karat användas som inte är en SI-enhet.

Vågen ska även klassificeras in i någon av de fyra noggranhetsklasser som finns. Dessa klasser definieras i vågdirektivet enligt

  • I speciell
  • II hög
  • III medelhög
  • IIII ordinär

Beroende på vilken noggranhetsklass vågen befinner sig i, måste återkommande kontroller utföras. Tidsspannet mellan kontrollerna varierar från vartannat år till vart fjärde år.

En våg måste vara typgodkänd samt godkänd i en provning innan den får marknadsföras på EU:s marknad. För icke-automatiska vågar kan tillverkaren sköta provningen och CE-märkningen på egen hand innan den tas i bruk.

Vad gäller dig som köper en ny våg?
Innan du köper en våg måste du vara uppmärksam och kontrollera vilken typ av märkning vågen har innan den används. En godkänd våg är försedd med CE-märkning och ett ”M” som innebär att vågen uppfyller de tekniska krav som gäller vid en viss mätnoggrannhet, följt av numret på det organ som genomfört kontrollen. Nedan finns ett utdrag från ”Regler om vågar – SWEDAC INFO 11:9”.

Världen
Örebronyheter

Du måste logga in för att lämna kommentarer Logga in