Och vad tycker barnen själva om ADHD-pillren?

Av på 23 februari, 2013

Ny ADHD-studie visar att barnen själva avskyr pillren och berättar om chockerande skadeverkningar: ”Hjärnan låser sig”, ”Jag är hungrig jämt men kan inte äta” –det är illamående, buksmärtor, sömnsvårigheter, tics och hallucinationer.

Psykiatrin och deras frontgrupper har alltid propagerat för hur bra deras ADHD-piller är. Men vad säger barnen själva? Jo, att ADHD-drogerna ger dem plågsamma skador, och att de inte tar dem för sin egen skull, utan för lärarnas, föräldrarnas och samhällets.

Den forskning som utförs om ADHD-droger (Concerta, Ritalin, Vyvanse, Strattera) görs så gott som uteslutande av kommersiella skäl –läkemedelsbolagen vill få ut mer ”mediciner” på marknaden. Det är också denna forskning vi ser okritiska journalister förmedla i nyhetsmedier. Oftast med ivrigt stöd av från läkemedelsindustrin sponsrade patientföreningar.

Men vad säger barnen själva? Det är trots allt barnperspektivet som ska råda enligt Barnkonventionen: ”Barnets bästa ska alltid komma i första rummet”. I den lavin av vinklade marknadsföringsbudskap som öses ut i dagstidningar får vi nästan aldrig ta del av forskning som grundas på Barnkonventionen, där barnen själva får säga sin mening, där barnen kommer i centrum.

En ny norsk studie är ett lysande undantag. (När ”ADHD” kommer inn døren, Osvold 2012.) Och som vanligt är media tyst om dessa nyheter.

I djupintervjuerna med barnen framkommer en bild som är fjärran från läkemedelsbolagens falska marknadsföringsbudskap. Forskaren sammanfattar barnens upplevelser av skadeverkningarna av preparaten:

”…det [var] chockerande och överväldigande för mig att höra om de plågor de flesta barnen hade eller hade haft”. Och sedan: ”Mitt generella intryck från intervjuerna med barnen är att de inte gillar att ta sin medicin. Medicineringen är inte deras idé, och de flesta barnen i gruppen skulle inte ha tagit sin medicin om det vore upp till dem att bestämma.”

I massmedia presenteras en bild av att ADHD-diagnosen fick ”allt att falla på plats”,och ADHD-drogerna blir i de kringresande turnéerna av läkemedelsbolagens sponsrade psykiatriker och utvalda patientrepresentanter till en ”livsnödvändig medicin”.

Barnens egna berättelser säger något helt annat.

Vi får i den norska undersökningen veta att 75 procent av barnen upplever att de får allvarliga skadeverkningar (”biverkningar”) av ADHD-drogerna. Det är berättelser om minskad matlust, illamående, magsmärtor, insomningssvårigheter, ångest, personlighetsförändring (inte vara sig själv), viktminskning, tics (ofrivilliga muskelryckningar) och hallucinationer.

Det framkommer i intervjuerna att barnen i många fall ber om att få slippa ta”medicinen”, och att de inte tar den utan att direkt uppmanas till det. Psykiatriker viftar ofta bort skadeverkningar som minskad matlust och sömnsvårigheter som vanliga, men obetydliga. Att höra barnen berätta om det plågsamma i att aldrig känna sig mätt, samtidigt som man inte kan få i sig mat, ger ett mer mänskligt ansikte åt skadeverkningarna.

Likaså när barnen berättar om att det ”emellanåt är som om hjärnan hänger upp sig, och att de inte klarar av att släppa en tanke eller en bild. Det blir omöjligt att byta kanal, som en av pojkarna uttryckte det.” Vi har här den kända toxiska effekten av amfetaminpreparat – som faktiskt också är den ”positiva effekt” man eftersträvar med att ge barnen psykostimulantia, som Ritalin och Concerta. Högre doser gör att amfetaminmissbrukare kan sitta i timmar och pilla med en och samma sak (som att plocka med en gammal radioapparat), i lite lägre, ”terapeutiska doser”, får vi det överfokuserade tillstånd som man vill uppnå med medicineringen. Man skapar ett ”önskvärt” drogfixerat tillstånd.

Och detta kallar psykiatrikerna”ökad koncentrationsförmåga”, medan det i själva verket är en slags drogframkallad hypnos! Alla amfetaminister känner till detta fixerade fenomen.

Och barnen i den norska undersökningen ville inte bli utsatta för det. De uttryckte det också med ord som: ”Jag vägrar att ta det sista pillret [på kvällen] för jag vill vara mig själv några timmar innan jag lägger mig.”

KMR har tidigare berättat om vad barnen själva sagt i den stora svenska studien av ADHD-preparatet Strattera, som leddes av Socialstyrelsens vetenskapliga råd för skolhälsovården(!) Björn Kadesjö. På samma sätt som i den norska undersökningen tyckte barnen själva att de psykiatriska drogerna inte hade några positiva effekter. Också när det gäller de skador som barnen fick stämmer mycket överens med vad barnen i Norge berättade.

Det här var vad som framkom om skadorna med Strattera under de 10 veckor som studien pågick:
huvudvärk: 39 % Strattera, 18 % placebo;
buksmärtor: 41 % Strattera, 14 % placebo;
trötthet: 33 % Strattera, 18 % placebo;
aptitlöshet: 35 % Strattera, 0 % placebo;
illamående: 29 % Strattera, 4 % placebo;
kräkningar: 12 % Strattera, 8 % placebo;
irritation: 12 % Strattera, 4 % placebo;
depressionssymptom: 10 % Strattera, 4 % placebo.

Ny statistik visar nu att 34 000 barn och ungdomar (-19 år) fick ADHD-droger i Sverige 2012. Det är en ökning med 236 % sedan 2006. Läkemedelsbolagen drog in 252 miljoner på försäljningen till barn.

Vi har alltså tiotusentals potentiella berättelser från barn, liknande dem som framkommit i den norska undersökningen och i resultaten i Stratterastudien.

Det är skrämmande att de myndigheter och grupper som ska försäkra sig om barnens rättigheter, som Barnombudsmannen och BRIS, är helt tysta om det kemiska övergrepp som vi nu ser runtom i landet.

Örebronyheter

Du måste logga in för att lämna kommentarer Logga in