Samtyckesreglering vid sexualbrott otillräckligt

Av på 17 oktober, 2013

Hovrättens friande dom i gruppvåldtäktsmålet i Tensta har skapat en våg av ilska och protester mot rättsväsende och lagstiftning. För att komma vidare behöver vi diskutera lagstiftning och rättsväsendets hantering av sexualbrott i ett längre perspektiv. Det skriver juristen Lina Hjort i ett längre inlägg i Feministiskt Perspektiv under måndagen.

Hjort menar att det så kallade Tenstafallet är en bra utgångspunkt för framtida diskussioner då fallet i många avseenden rymmer en typsituation:

En föräldrafri fest, alkohol, kompisars kompisar. Känslan av en annalkande katastrof infinner sig tidigt när man läser förhören. De successiva förflyttningarna över gränsen, kränkningarna av den personliga integriteten, underförstådda hot, språnget från någon slags frivillighet till vacklande frivillighet, till inte alls frivillighet. Rädslan, berusningen, hänsynen till att andra kan råka illa ut. Påtryckningar och ryktesspridningar gentemot de som kan vittna om vad som hänt.

Givetvis är det oerhört mycket svårare att konstruera och tillämpa en lagstiftning på en sådan situation jämfört med en våldsam överfallsvåldtäkt där vi kan se att NU och HÄR började våldet, här fanns aldrig något samtycke, detta är gärningsmannens intention.

Hjort konstaterar att många nu ropar på en så kallad samtyckesreglering, men saknar den viktigaste invändningen:

Debatten saknar helt den i mitt tycke viktigaste invändningen mot en samtyckesreglering, nämligen att det är helt otillräckligt. Vettigt men långt ifrån nog. För att förstå varför är det nödvändigt att ha någon form av grundläggande kunskap om hur våldtäktsbrottet är konstruerat.

Hjort gör också internationella jämförelser och noterar att vissa hävdar ”att Sverige efter den sk Bulgariendomen (Europadomstolen 2003) är mer eller mindre skyldiga att införa en samtyckesreglering för att uppfylla våra europeiska förpliktelser. ”

Örebronyheter

Du måste logga in för att lämna kommentarer Logga in