Smittorisker med vildsvinskött bör uppmärksammas

Av på 9 september, 2018
Styckning av vildsvin. Foto: Mikael Grennard

Vildsvinskött har blivit en allt viktigare naturresurs, men både vid slakt och vid senare hantering av kött bör man vara mycket noggrann med hygienen. Matförgiftningsbakterier är nämligen vanliga i den svenska vildsvinsstammen. Det visar Axel Sannö från SLU i en avhandling där han har utnyttjat en nyutvecklad, snabb diagnosmetod för sådana bakterier.

Under de senaste tjugo åren har vildsvinsstammen vuxit kraftigt och spridit sig till nya områden, både i Sverige och i andra delar av världen. En följd av detta är växande problem med trafikolyckor och skadegörelse på grödor och mark, men också att allt fler människor jagar och äter vildsvin. Samtidigt har det kommit rapporterar om att vildsvin kan bära på mikroorganismer som kan orsaka sjukdom hos människa.

Axel Sannö ger i sitt doktorsarbete vid SLU en fördjupad bild av den smittorisk som vildsvin kan innebära för jägare och köttkonsumenter. Han har tillsammans med sina kollegor utvecklat ett molekylärt diagnostest som påvisar dna från viktiga bakterier, och har sedan gjort tester på slaktkroppar, avföring och köttfärs.

Undersökningarna har fokuserat på stammar av tre viktiga matförgiftningsbakterier – SalmonellaYersinia samt colibakterier som kan orsaka EHEC – och det visade sig att matförgiftningsbakterier är vanligt förekommande bland svenska vildsvin. Dna från minst en av dessa bakterier fanns i prover från omkring hälften av de 178 undersökta vildsvinen, som kom från både jaktgods och privata jägare. 46 individer bar på dna från Yersinia enterocolitica, 37 bar på dna från Yersinia pseudotuberculosis och 32 individer bar på dna från någon salmonellabakterie.

– Matförgiftningsbakterier finns främst i svalget, men även i mag-tarmkanalen hos vildsvin. För att undvika förorening av slaktkropp och kött är det därför viktigt med god hygien vid slakten, säger Axel Sannö.

Vid undersökningen av vildsvinsfärs testades tjugo prover som lämnats in av jägare och ytterligare tolv konsumentförpackningar. I den färs som erhölls från jägare påvisades dna från Y. enterocolitica i fyra prover och i proverna från dagligvaruhandeln och vilthanteringsanläggningarna fanns dna från denna bakterie i sex prover. Däremot hittades inga spår av salmonellabakterier eller Y. pseudotuberculosis.

Det här innebär att det finns en risk för dem som hanterar och konsumerar färsen, vilket oftast är jägarna själva, och det är viktigt att denna information sprids, säger Axel Sannö.

Den nya molekylära dna-testmetod som utvecklades visade sig vara väl anpassad för att påvisa förekomst av salmonellabakterier och Yersinia enterocolitica, men det krävs ytterligare utvecklingsarbete för att den ska fungera lika bra för Y. pseudotuberculosis. En stor fördel med metoden är att den ger svar redan inom fyra arbetsdagar, vilket kan vara mycket användbart vid smittspårning. Med de äldre analysmetoderna måste de svårodlade bakterierna först renodlas, vilket är tidskrävande.

Regionalt
Örebronyheter

Du måste logga in för att lämna kommentarer Logga in