- Målet är att förhindra att människor drabbas
- Direkten Nora bäst på sociala medier 2023
- Hembygdsförening bjuder in till rundvandring i Jerle stad
- Lämna din trasiga hörapparat och hämta när du kan
- Inga besparingar aktuella för Kulturskolan Garnalia i Lindesberg
- Gerd till Klubb Efterslag på Foajen Örebro konserthus
- Ny och säkrare inloggning för Örebro kommuns e-tjänster
- Renoveringen av Wallerska skolan återupptas
- Stark uppmaning att ta sin vårdos mot covid-19
- Örebro Volley en vinst från SM-guld
”Älven” av Leia
Arkivbild
Älven
Jag vandrade dit
Tidiga morgontimmar
Som sena kvällar
I forsens brus
När jag stod där
Under den gamla stenbron
Som det någon gång
Slitits för att göra vacker
Göras bärande
Där
I forsens brus
Där det höga ljudet
Från vattnets kraft härskade
Där vågade jag
Prata högt
Allt jag inte vågat nämna
Prata högt
Jag lät min skuld tala
Jag lät min skam viskas
Jag lät min sorg vrålas ut
Mina känslor
Mitt egenhat
Jag tog emot vattnets stänk
I mitt ansikte
Lät det blandas
Med vattnet från mina ögon
Kyligt och salt
Nerför min kind
I min mun
Blicken uppåt
Backen upp till det stora huset
Där jag troddes kunde botas
Jag var avstängd där
Min själ var kylig i Sibirien
Jag frös inifrån och ut
Även fast natten var ljum
Ute där vid stenmuren
Där vesslorna talade sitt språk
När jag låg still
Rördes hela jag
Tid gick
Du, min far
Försvann när jag bodde där
Jag minns fåglarnas tröstande vingslag
Jag fick sörja
I ensamhet
Ett namn på en bok
Sorgebearbetning
Jag såg ord
Jag kunde inte läsa
Tid gick
En irritation och ilska levde
En morgon
Min nyckel i min dörr
En doft
En syn
Är det så här det känns
Att komma hem
Flera års nyårsklockor har ringt
Dagens kväll tar emot
Inom mig
Mina samtal
I forsens brus
Jag vågade där
Jag vågar nu
Leia, Kultur | Dikten
Örebronyheter
You must be logged in to post a comment Login