Diskriminering och grymma metoder

Av på 2 september, 2022
Foto: Läkare Utan Gränser

Det godtyckliga frihetsberövandet av migranter och asylsökande i Litauen sätter djupa spår på den psykiska hälsan. De litauiska myndigheterna diskriminerar dessutom vissa nationaliteter och håller kvar dem längre. Läkare Utan Gränser fördömer det långvariga frihetsberövandet och den systematiska diskrimineringen och kräver alternativa lösningar som möter behoven hos de utsatta människorna.

Ungefär 700 personer hålls inlåsta i förvaren Kybartai, Pabrade och Rukla samt Naujininkai, efter att ha korsat gränsen från Belarus förra året.

– Många av de personer som sitter inlåsta har gått igenom traumatiska upplevelser, men i stället för att svara på deras behov förvärrar de litauiska myndigheterna lidandet genom att låsa in dem och hålla dem i limbo, säger Georgina Brown, ansvarig för Läkare Utan Gränsers insats i Litauen. Dessa män, kvinnor och barn vet knappt någonting om framtiden och är rädda för att med tvång skickas tillbaka till det de har flytt i från. De är fängslade utan frihet och skydd. Människors lidande kommer bara att förvärras.

– Vi har skrämmande nog sett att vissa nationaliteter hålls inlåsta längre än andra, vilket skapar en hierarki av lidande som de litauiska myndigheterna borde skämmas över.

Tar inte itu med grundorsaken

Läkare Utan Gränser har mellan januari och maj i år gett vård och psykologiskt stöd till de personer som hålls kvar i Litauen. Samtidigt är vi smärtsamt medvetna om att våra insatser inte tar itu med grundorsaken till människornas lidande. Av de patienter som Läkare Utan Gränser gav psykologiskt stöd till mellan januari och mars framhöll fler än 70 procent att frihetsberövandet var den främsta orsaken till deras behov av stöd.

– Jag är så desperat att jag försökte skada mig själv för att komma bort från det här fängelset, berättar en man för Läkare Utan Gränsers medarbetare. Många gånger har jag bestämt mig för att ta livet av mig. Jag blir misshandlad och har ont. Jag är så deprimerad.

Läkare Utan Gränser har sett att vissa nationaliteter frihetsberövas längre. I Kybartai-förvaret kommer en majoritet av invånarna från Nigeria, och för nästan en tredjedel av dem har frihetsberövandet förlängts från vad som ursprungligen bestämts. De ryska och belarusiska asylsökande som nyligen anlände till förvaret låstes däremot inte in alls, och samtliga har beviljats begränsad rörelsefrihet.

Läkare Utan Gränser ser detta mönster i andra förvar i Litauen, inklusive platser där data är svårt att samla in. Vi får många rapporter om att vissa nationaliteter, bland dem nigerianer och kongoleser, är utsättas för diskriminerande metoder i större utsträckning än andra nationaliteter. Det handlar om fortsatt frihetsberövande efter att deras häktningsbeslut har gått ut, utan att ha fått en lagstadgad förlängning av en domstol, eller att deras begränsade rörelsefrihet blivit återkallad.

En fientlig migrationspolitik

Läkare Utan Gränser bevittnar världen över hur länder frihetsberövar migranter och asylsökande godtyckligt, vilket inte tjänar något syfte och nekar människor deras rättigheter och förvärrar deras elände. När myndigheter behandlar människor på detta grymma sätt – och berövar dem deras frihet och hopp – kan det leda till allvarliga konsekvenser. Det kan förstöra liv.

Litauens bristfälliga och diskriminerande rättsliga processer visar på en omänsklig inställning till migration. De människor som söker skydd har rätt till ett humant bemötande och att deras grundläggande mänskliga rättigheter respekteras.

Läkare Utan Gränser kräver att att de litauiska myndigheterna omedelbart slutar att frihetsberöva de här personerna och inför ett rättvist asylsystem som respekterar de mänskliga rättigheterna för de män, kvinnor och barn som söker säkerhet i Litauen.

– Vi afrikaner är fortfarande här, berättade en man som sitter inlåst i ett förvar för Läkare Utan Gränser. Andra nationaliteter var majoriteten. Nu har alla lämnat, och vi afrikaner är kvar. De behandlar oss olika. Jag mår inte dåligt över det, för det är inte konstigt för mig. Jag måste bara acceptera hur livet är. Jag behöver bara fortsätta andas. Om jag har andats i tolv månader kan jag fortsätta att andas.

Världen | Litauen
Örebronyheter

Källa: Läkare Utan Gränser

Du måste logga in för att lämna kommentarer Logga in