- Granjakt och julmys på egen gran
- Utökad service chatta med Örebro kommun
- Bristande tillgång till grundläggande betaltjänster påverkar invånare
- Stängning av Arenaskolan står fast
- Underlätta för snöröjningen parkera på rätt sida vägen
- Henrik Nyblom testar nya skämt på STÅ
- Amanda Köpberg Hansson på Nora bibliotek får Alfredpriset 2024
- STILL kommer närmare kunderna med ny regionindelning
- När hjulen står för dörren
- Kommunfullmäktige tillstyrker byggnation av tre nya vindkraftsverk
Elchocker ger bestående minnesförluster
En patient har nyligen anmält psykiatrin vid Danderyds sjukhus till Inspektionen för vård och omsorg (IVO) att patienten fortfarande har bestående minnes- och koncentrationsproblem. Psykiatrin vid Danderyds sjukhus hade inte informerat patienten att ECT kan ge bestående skador utan framställt det som ofarligt. Patienten hade sedan försökt ta upp problemen men de hade bara nonchalerat det.
Det finns otroligt många berättelser om skador efter elchocksbehandling. Det är förmodligen den minst vetenskapliga behandlingen inom modern sjukvård och borde förpassas till museerna – skräckmuseerna.
KMR får många berättelser från patienter, som dock ofta inte vågar gå ut med dem av rädsla för repressalier. Och den rädslan är inte obefogad – har vi lärt oss under åren. Här är dock en berättelse från en kvinna som vågar och vill berätta vad som hände henne:
”Jag är 22 år gammal och har haft kontakt med psykiatrin under sju års tid.
Jag vaknade en morgon i slutet av maj av att en främmande person ropade till mig att jag skulle byta rum. Jag förstod ingenting. Jag reste mig ur sängen jag låg i och insåg att jag befann mig i ett rum som jag aldrig tidigare sett. Jag tittade ner på mina händer och blev rädd när jag såg mina naglar, lösnaglar dekorerade med rosa glitter och rosor. Jag kände inte igen dem men förstod att jag måste ha haft dem ett tag då de hade utväxt och var en aning slitna.
Rädsla. Förvirring. Jag förstod absolut ingenting. Ingenting.
Det kan inte vara värre att vakna upp och inse sig vara en skalbagge.
Jag fick berättat för mig att jag var på psyket sen en månad tillbaka, att jag försökt ta mitt liv upprepade gånger och att jag fått ECT (jag kom först inte ihåg vad ECT är för något men det var tydligen på mitt initiativ). Jag fick veta att jag fått ett par nya mediciner som jag inte ens hört talas om. Jag hade hamnat på Nacka psyk (jag mindes först inte vad Nacka var), detta eftersom jag tydligen hade vägrat komma till Rosenlund där jag tidigare varit. Att jag ville slippa Rosenlund berodde på en förfärlig läkare där.
Av de åtta elchocker som jag har fått minns jag en. Efter att jag vaknade upp minneslös kände jag att jag absolut ville veta hur det var att få en elchock. Men jag kan säga som så att jag aldrig, aldrig vill ha elchocker igen.
Jag läste igenom en massa SMS-konversationer, jag läste saker som jag skrivit på Facebook, jag tittade på bilder som jag hade tagit med telefonen. Allt detta för att få en uppfattning av vad som hade hänt. Jag pratade med föräldrar, vänner, pojkvän för att pussla ihop det hela och få något form av perspektiv.
Ett par dagar efter den där hemska morgonen blev jag utskriven. Kanske är den tid som jag har glömt inte minnesvärd. Men jag vill ändå ha mina minnen tillbaka!
Inte bara tiden på psyk (från slutet av april till slutet av maj) är bortglömd. Hela april månad är väldigt otydlig och även en del av mars. Den första månaden efter att jag vaknade upp på psyket är även den luddig. Jag har också haft ett uselt närminne efter elchockerna men tack och lov börjar mitt minne bli bättre.
Minnen skulle komma tillbaka med tiden sades det. Nu, två månader efter den sista elchocken, har jag fått tillbaka två minnen: jag minns vagt och detaljfattigt en liten bit av hur mina naglar gjordes och jag har ett minne av hur jag håller i en förpackning värktabletter.
Min pojkvän och jag går några dagar efter att jag blivit utskriven till en restaurang. En tjej som är där ser mig, skiner upp, skuttar fram, kramar om mig, pussar mig på kinden och frågar hur jag mår. Att göra så är ju helt normalt om man känner en person väl. Problemet är bara att jag inte kunde minnas att jag någonsin träffat henne tidigare. Jag vet inte hur jag ska agera så jag spelar med, besvarar kramen och beter mig vänskapligt. Min pojkvän får senare berätta för mig vem tjejen är och hur jag känner henne. Historien upprepas med en annan tjej. Och ännu en.
Örebronyheter
Related Posts
Latest News
-
Granjakt och julmys på egen gran
Lördag den 14 december kl. 10–14, är man välkommen att...
- Posted december 4, 2024
- 0
-
Utökad service chatta med Örebro kommun
Utökad service! Chatta med Örebro kommun om frågor som rör...
- Posted december 4, 2024
- 0
-
Bristande tillgång till grundläggande betaltjänster påverkar invånare
Hur påverkas invånarna i Örebro län av bristande tillgång till...
- Posted december 4, 2024
- 0
-
Stängning av Arenaskolan står fast
Skolinspektionen beslutade i februari att stänga den fristående skolan Arenaskolan...
- Posted december 4, 2024
- 0
-
Underlätta för snöröjningen parkera på rätt sida vägen
I Karlskoga gäller datumparkering under hela året mellan klockan 00.00-07.00,...
- Posted december 4, 2024
- 0
-
Svenska elever presterar bättre i matematik visar internationell studie
Svenska elever i både årskurs 4 och 8 har förbättrat...
- Posted december 4, 2024
- 0
-
Fyra av fem svenskar äter på arbetsplatsen
Allt färre svenskar unnar sig ett restaurangbesök på lunchen. En...
- Posted december 4, 2024
- 0
You must be logged in to post a comment Login