”Jag har känt” av Leia

Av på 19 oktober, 2021

Jag har känt
En närvaro
Som rör mig
En ädel känsla
Jag har vandrat
I alla trädgårdar sköna
Bland det röda
Det vita
Och det gröna
Skogar och ängar
Trädgårdsgångarna
De naturligt födda
Blomsterrabatterna
De vilt sådda
Bland de många träden
Finns ett enda
Jag hållit fast i
Alla fälten visades
Under olika årstider
De plöjdes
För att bära fullmogen gröda
Och somna mörkt nakna
Där finns
Ett ensamt fält
Som jag skådat
Jag gått över
Ensam i mitt rum
Saknad av skratt
Av ljud
Av rörelse
Från någon annan
Jag behöver inte tänka på
Att det är ouppfostrat
Att sätta armbågarna
På bordet
När jag äter
När jag dricker mitt kaffe
Jag stänger fönstret
Sätter mig
På sängkanten
Jag ber inte
Om min sinnesfrid
Inte så
På det sättet
Så kyrkans legosoldater
Ställer sig i giv akt
Jag är inte vilse
Jag behöver inte
Ett medlidsamt mumlande
Ifrån mig själv
Den där sommarnatten
Jag drömde något då
Den där natten
Jag såg
Skuggbilden där
I ljusbildernas landskap
Skuggbilden
Värmde mig
Som om skuggbilden
Brann av lidelse
Som jag

Leia, Kultur | Dikten
Örebronyheter

Du måste logga in för att lämna kommentarer Logga in