”Krossade fönster” av Leia

By on 1 december, 2021

Krossade fönster
I så många år
Så kalla vindar
Frusen in till själen
En glömska
Har någonsin
Fönstren varit hela
Så länge… så länge
Livrädd
För min egen sorg
Jag var så rädd
Jag vågade inte sörja
Spegelhelvetet
Jag har inte modet
Att se in där
Spegelhelvetet
Med hemlighet i
Jag står där
Felvänd
Med ryggen emot
Ser på
Mina öppna händer
Ger mig själv
En örfil
En till
Jag ger mig massor
Örfilarna
Lika uppiggande
Som
En skvätt kallt vatten
Det smäller till
Mot kött och ben
Sprider sig
Därefter i kroppen
Likt
En kallsinnig sång
Blodet
Det kokar i ådrorna
Musklerna sväller
Inne i mitt huvud
Flammar raseri
Hämnd..blodsutgjutelse
Eldar på
En eldningsman
Inne i mitt bröst
Hånler åt mig
Det blir så varmt
Så kyligt varmt
Knappt medveten
Vad jag gör
Helt plötsligt
Jag märker
Käken jag slår på
Knakar och knäcks
Mina blodsprängda ögon
Är på väg
Att tränga ut
Ur sina hålor
Jag tuggar
På min avbrutna tand
Står förstelnad
Spottar rakt ut
Kaskad på kaskad
På golvet
Min avsky
Lägger sig där
Jag vänder mig om
Jag bländas
Av en grå ansiktsbild
Av en bild
Av en människa
På väg att förruttna
På väg
Till ett slut
Tillåter mig
Att bländas än mer
Jag ser mig
Jag vill bli fri
På något vis
Vad det nu
Än kan innebära

Leia, Kultur | Dikten
Örebronyheter

You must be logged in to post a comment Login