Home   >   Okategoriserade   >   Lokalt | Personal inom psykiatrin känner sig ofta maktlös

Lokalt | Personal inom psykiatrin känner sig ofta maktlös

By on 29 april, 2015

Personal som arbetar inom psykiatrin bär ofta på känslor av maktlöshet i sin yrkesroll. Det säger Veikko Pelto-Piri, forskare i medicin vid Örebro universitet. Han har undersökt hur personal tänker och agerar kring olika etiska aspekter av sitt arbete inom psykiatrisk slutenvård.

– Personalen har en ambition att vara en ”god vårdgivare”, men det är inte helt enkelt som situationen ser ut på många kliniker. I förlängningen kan personalens frustration över att inte kunna möta patienters behov påverka vården negativt, anser Veikko Pelto-Piri.

Vårdpersonalen som deltagit i undersökningen har skrivit en så kallad etisk dagbok. I dagboken har de fått reflektera över etiska överväganden som de tvingas göra i det dagliga arbetet.

En av de saker som framkommit är att beslut som rör tvångsvård sällan är svåra i sig, eftersom det handlar om att patienten inte ska skada sig själv. Däremot visar Veikko Pelto-Piris forskning att många upplever tillvägagångssättet som konfliktfyllt.

– Hos många som jobbar finns ett ideal att respektera patientens integritet och rätt till medbestämmande. I praktiken är det dock svårt eftersom rutiner ofta styr arbetet. Då är det lätt att som vårdpersonal ”ta över” bestämmandet, mer än man egentligen önskar.

Att arbeta inom den psykiatriska slutenvården innebär generellt att man ofta hamnar i en situation där man slits mellan olika lojalitets- och intressekonflikter.

– Till exempel kan bristande ekonomiska resurser tvinga personal att skriva ut en patient som egentligen skulle behöva fortsatt vård. Det skapar en vanmakt hos personalen som ibland upplever att de skriver ut patienter, som inte längre kan vara kvar, till ”ingenting”.

Veikko Pelto-Piri menar att för personalen ska få det stöd de behöver kring etiska avväganden i vardagen, skulle avdelningschefer behöva mer tid till praktiskt värdegrundsarbete tillsammans med personalen.

– Det är den närmsta chefen som måste tala om hur etiska riktlinjer för vårdpersonal ska omsättas i praktiken. Genom att delta i och styra upp beslut skulle chefen bidra till att förankra värdegrunden i det dagliga arbetet.

Veikko Pelto-Piris synpunkter har stöd i annan forskning som behandlar hur man identifierar och hanterar intressekonflikter inom hälso- och sjukvården.

– För att yrkesrollen ska kunna förändras, både när det gäller hur personalen uppfattar den och vilken typ av vård man kan erbjuda, behövs ett utvecklingsarbete och troligen mer resurser till vården. Annars blir det svårt att gå från rutinbaserad vård, som bygger på att göra likadant i likartade situationer, mot en mer individbaserad vård som tar hänsyn till den enskilda patientens behov och förutsättningar.

– Skulle vi ha samma synsätt kring att rädda liv vid psykisk sjukdom som vi har vid fysisk, skulle situationen vara helt annorlunda. Det blir ännu mer tydligt om man ser det ur ett europeiskt perspektiv. Dödligheten i cancer har sänkts betydligt tack vare all forskning och vård. Samma sak går tyvärr inte att säga när det gäller psykiatriska sjukdomar, där risken att dö på grund av självmord inte har blivit mindre, avslutar Veikko Pelto-Piri.

Örebro Universitet
Örebronyheter

You must be logged in to post a comment Login