Mathias Färm om livet i pandemitider, resandet och turnérna

Av på 9 februari, 2021

Pandemin har satt stopp för turnerande och liveuppträdanden så vad händer hos Mathias Färm, gitarrist i Millencolin och van att resa världen runt för att spela.

Som vi skrivit om tidigare så släpper hans sidoprojekt Frank Franky Lee ett halvt album före sommaren men det finns även andra grejor på gång.

Jag hade ett samtal med Mathias om hur livet är i pandemitider, hur det är att resa så mycket som Millencolin gör och hur turné livet är.

Förutom Franky Lee vad är på gång?
– Jag har precis digitaliserat Millincolins två första demos som kommer att släppas på vinyl i begränsad utgåva.

– Den första demon innehåller typ tio låtar och den tror jag att vi spelade in på en dag och man kan hur trött Nikola är i rösten mot slutet. Det är sådant man hör idag men då var vi bara glada att vi spelat in.

– Det hela blir i alla fall en LP med en demo på varje sida.

Hur ser det ut med turnerandet för Millencolin?
– Med Millencolin är allt flyttat ett år. När det här hände så var det i ett ganska bra läge för oss, vi var i princip färdigturnerade med nya plattan och skulle vara lediga från februari till slutet av maj. I slutet av maj skulle vi spela tillsammans med Bad Religion i Spanien, sen var det sommarfestivaler följt av Sydamerika i höst och Australien i december.

– Australien tror jag blir av men resten är jag tveksam till, jag har svårt att se att det kommer bli Rock Am Ring med 60 000 besökare i sommar. Men man vet aldrig vad som händer.

Hur ser det ut med bokningar nu?
– Det bokas som om att det kommer bli av. I början var man orolig för att allt bara skulle stänga av helt, men så blev det inte.

Millencolin har ju funnits länge vad säger du om det?
– Ja vi firar 30 år som band nästa år så jag har haft samma jobb i snart 30 år vilket känns ganska sjukt.

Har du fått någon guldklocka?
– Den får jag ju betala själv så det blir väl ganska många (skratt).

– Ibland när man ser på tv och de talar med en snubbe som varit polis i 20 år så tänker man att herre gud vad länge, men nu har man passerat det själv.

– Vi har dessutom haft samma medlemmar hela tiden vilket gör saken mycket roligare.

Det är inte många band som lyckats hålla ihop så länge.
– Nej det är det inte, men mycket är nog beroende på att vi har kunnat leva på bandet så tidigt i karriären. För annars så blir det lätt om man har ett jobb att det helt enkelt inte lönar sig att ge sig ut på turné tillexempel. För det var ju inte fett i början.

Hur är det att resa så mycket som ni gör?
– När man är ute och spelar så mycket som vi gör blir man ganska skygg. Det var någon turné i Sydamerika som jag inte gick ut från hotellet enda gången jag lämnade det var när vi åkte för att spela. För man orkade inte annat.

– Är man i Brasilien för 20 gången och man redan sett Copacabana och allt annat så vill man bara att allt skall gå så smooth som möjligt och att hotellen har bra fiberuppkoppling.

– Mycket av det här grundar sig i sömnen, det är jetlag och när man blir äldre så blir det värre och det kan ta två veckor innan man ställt om. Sen spelar man två på natten ibland och hela grejen blir galen helt enkelt.

Hinner ni se något när ni är ute?
– Vi bockade av allt typ 1997 då gjorde man allt, då var det viktigare att göra allt annat än att spela. Spela var bara något man var tvungen att göra för man ville bara göra annat.

– Nu är allt mer inriktat på att spela och det är nog bra.

– Ibland kommer det polare som skall hälsa på under turnén och de kan tycka att det är oerhört tråkigt hur vi beter oss. Roligast är dock efter spelningarna då det blir fest, men man orkar inte ta sig någon stans utan man sitter i bussen vilket är suveränt.

– Jag tycker att det är skönt de turnéer vi har buss, i Sydamerika och de ställena så har du inte buss utan då är det hotell men jag föredrar nog turnébuss före hotell för att du har din bas som tar dig runt hela Europa tillexempel och du har dina grejor där och behöver inte plocka ut dem vilket är jävligt skönt.

– Annars skall du flyga varje dag och gå upp tidigt på morgonen, men nu har vi kommit på att vi inte måste ta samme flyg som crowet så vi måste inte flyga tidigt utan kan åka på eftermiddagen istället. Vilket gjort det hela mycket bekvämare.

Hur funkar det med instrument och att flyga?
– Vi har lärt oss att man måste ha minst två timmar för säkerhetskontrollen annars kan det vara så att gitarren inte kommer med, och även om man har den tiden kan det vara så att man får springa till gaten.

– Men det här med flygsäkerheten har ju ändrat sig en del genom åren, när vi var i USA första gången 1996 så köpte jag en handgranat, en amerikansk arme handgranat som var urborrad, en luftpistol och ett armborst. Det var ju roligt att ha med på turnén men sen när vi skulle åka hem så tänkte jag att jag kan ju inte lägga dem i mitt in checkade bagage för då kommer de att öppna det så jag tog dem i handbagaget.

– När vi kom till säkerhetskontrollen så frågade de om jag hade något speciellt med mig och då visade jag granaten, pistolen och armborstet men de bara vinkade för bi mig, hade detta varit idag hade jag nog åkt i fängelse.

– Annars är flygplatser bara ångest.

Vi få hoppas att allt snart börjar återgå till det normala så att vi kan se fram mot nya spelningar med Millencolin och andra band.
– Ja verkligen.

Karl-Johan Sandberg, Kultur | Lokalt
Örebronyheter

Du måste logga in för att lämna kommentarer Logga in