”Med ryggen mot väggen” av Leia

By on 11 september, 2023
Arkivbild

Med ryggen mot väggen
Han satt där
En luttrad man
År av inlåsning
Besviken på sig själv
Besviken på samhället
Vi samtalade
På nätterna
I den röda soffan
Med den unkna doften
Vid den där väggen
Precis bredvid dörren
Där sömnmedicinen var inlåst
Han berättade
Om alla år
Så många år
I sin ensamhet
Hur han föll i glömska
Av att kunna känna
Faror för andra
Han sa
Allt blod går att torka
Men spåren leder alltid fram
Att leva i en farhåga
I en extrem manipulation
Sätter spår
Han grät aldrig
Hans ögon var tomma
Grå som hans hår
Han sa
Mitt liv är krossat
Jag har gömt det
Djupt i mitt hjärta
Han var tydlig
Han höjde rösten
Jag har ett
Det skall du veta
Det har aldrig rensats
Jag har aldrig befriats
De tjatar om Gud
Vad fan, jag har ingen tro
Du bar
De förflutnas bojor
Hela ditt liv
Idag
I en minneslund någonstans
Finns något kvar av dig
Där människor tänder ljus
Kan du värma dig

Leia, Kultur | Dikten
Örebronyheter

You must be logged in to post a comment Login