Home   >   Örebro   >   Sebastian arbetade på IVA när skoldådet inträffade

Sebastian arbetade på IVA när skoldådet inträffade

By on 13 mars, 2025
Tisdagen den 4 februari 2025 var en helt vanlig dag på jobbet på IVA. Sebastin Andersson hade rollen som ledningssjuksköterska.

Bild: Region Örebro län

Tisdagen den 4 februari 2025 var en helt vanlig dag på jobbet på IVA. Sebastin Andersson hade rollen som ledningssjuksköterska, vilket innebär att man har överblicken kring beläggning och bemanning, och det var full beläggning den dagen. Sebastian satt och tog en kopp kaffe på lunchen, när ansvarige läkare berättade om ett storskaligt skottdrama någonstans på väster i Örebro.

Många tankar gick genom huvudet. Var det ett skämt? Eller en övning? Larmväxeln ringde och bekräftade att två skottskadade var på gång till Akuten. De förbereder alltid vid större trauman.

Man fick informationen att det gällde en skolskjutning, men så mycket mer visste man inte. Hur många var skadade totalt, 2, 10 eller 100? Gällde det barn eller vuxna? Vilka skador hade patienterna? Sebastian hade fullt fokus på uppgiften att skapa platser, inom en timme hade man tillsammans med Thorax IVA ställt i ordning tio platser. Han samlade alla kollegor som hade möjlighet, och berättade vad som hänt och vad man hittills visste.

Klockan 14 fick man förstärkning av kvällsskiftet, man beslutade också att dagpersonalen skulle jobba över denna speciella dag. En reporter från Ekot ringde på min tjänstetelefon. Jag svarade att jag inte kunde kommentera läget och bad om att inte ringa igen, det fanns annat att göra. 

Allt var surrealistiskt

Efter polisens första presskonferens klockan 15.30 visste man att skadeplatsen var säkrad, de två patienter som behövde intensivvård befann sig på operation. Man hade löpande kontakt med operation och förberedde oss på vad man skulle göra. Eftersom man inte visste om det fanns någon hotbild mot patienterna, eller mot oss beslutade man att ta det säkra före det osäkra. Inga anhöriga fick gå in eller ut tills man visste mer, och de anhöriga till andra patienter informerades om läget.

När Sebastian Andersson kom hem till familjen på kvällen kände han sig tom, allt var surrealistiskt. Han funderade på hur hans barn hade tagit detta, sambos hade pratat med dem och de verkade må bra. Hade någon han känner drabbats? I media spekulerades det vilt, men Sebastian orkade inte ta in mer utan tänkte att han får reda på det ändå. Konstigt nog kunde han sova som vanligt, dagen därpå var jag tillbaka på jobbet. Det var skönt att få träffa kollegorna igen, att få jobba och känna det varma kamratskapet.

En skolskjutning är väl det sista man vill ska hända i ens hemstad, men det gjorde det och det är hemskt! Nu har det gått en dryg månad och man har hunnit att bearbeta det som hänt, med hjälp av psykolog på jobbet och med nära och kära. Sebastian är så förbaskat stolt över sig själv och sina arbetskamrater, man löste en tuff situation på ett mycket bra sätt! Det fanns ingen oro eller stress, utan bara fullt fokus på uppgiften! Man är vana att hantera svårt sjuka patienter, men det här var något nytt och extraordinärt. Men tack vare deras professionella inställning och det fina samarbetet gick det bra.

Tillsammans klarar man allt! 

Örebro
Örebronyheter

Källa: Region Örebro län
Text: Sebastian Andersson, intensivvårdssjuksköterska, IVA, USÖ

You must be logged in to post a comment Login