Svar på Socialstyrelsens beslut om allmän screening

By on 8 maj, 2018

Prostatacancerförbundet har tagit del av Socialstyrelsens tilltänkta beslut att inte rekommendera allmän screening för prostatacancer. Förbundets uppfattning är att den bedömning som gjorts bygger på en alltför snäv frågeställning, närmare bestämt om det tillkommit någon ny markör som tillsammans med PSA-testet förbättrar precisionen i diagnostiken tillräckligt för att motivera screening. Vi menar att screening måste ses i ett betydligt bredare perspektiv än som en fråga om enstaka mer eller mindre väl validerade markörer.

Utgångsläget är att diagnostiken idag är uppsplittrad på en mängd ofta små enheter med begränsade möjligheter att ta till sig ny kunskap och mer avancerad teknik. Brist på systematik och professionell samsyn har skapat en situation med ”vild” screening. Många män testar sig ofta, ibland helt i onödan, medan andra inte gör det alls på grund av okunskap, oföretagsamhet eller rädsla.

PSA-testet har sedan det infördes i större skala före sekelskiftet lett till att betydligt fler fått diagnosen innan sjukdomen utvecklats förbi möjligheten till botande behandling. Prevalensen har sedan dess tredubblats. Efterhand väcktes insikten att en stor andel av de tidigt upptäckta tumörerna var av mer beskedlig art. Radikalbehandling av dessa patienter ledde till att många fick livslånga skador utan överlevnadsvinst. Utmaningen under senare år har därför varit att förfina diagnostiken så att behandlingskrävande cancer kan urskiljas från mer oförarglig som inte behöver åtgärdas, helst inte ens diagnostiseras.

I takt med att kunskapsläget förbättras förändras strategin snabbt. Patienter med lågriskcancer, 25 procent av de nydiagnostiserade, rekommenderas i första hand aktiv monitorering och följs upp utan behandling tills sjukdomen eventuellt tar fart. Ny bildteknik gör det möjligt att säkrare avgöra om det finns en behandlingskrävande tumör. Riktade biopsier tas sedan endast från det misstänkta området vilket är både säkrare och mindre brutalt än den traditionella tekniken. De medicinska fynden vägs samman med andra riskfaktorer i algoritmer som trimmas i takt med nya rön. Sammantaget innebär detta att färre lågriskcancrar och fler behandlingskrävande upptäcks. 

Tekniken går snabbt framåt även när det gäller patologin och radiologin där digitalisering står för dörren för ökad snabbhet och precision. Mycket mer kan sägas om de framsteg som gjorts under den senaste tiden men i detta hänvisar vi till den intensiva och till screening positiva debatten som förts av framträdande representanter för prostatacancervården i kölvattnet efter Socialstyrelsens remiss. Den enda tveksamhet som framkommit har att göra med oro för ytterligare belastning av en redan ansträngd vårdresurs

Dagens situation är djupt orättvis. Företagsamma män som bor på rätt ställe erbjuds diagnostik på högsta nivå medan andra hanteras traditionellt. Andra män samt de som inte känner till risken eller är obenägna att på eget initiativ undersöka sin hälsa går miste om de möjligheter som utvecklats. Att cirka 1 800 män får sin diagnos för sent för att botande behandling är oacceptabelt men är möjligt att förebygga. Likaså skulle antalet som avlider, nu 2 400 per år, på sikt kunna halveras med ett nationellt screeningsystem (Göteborg1-studien).

Socialstyrelsens förslag att rekommendera landstingen att inleda egna kontrollerade försök med organiserad diagnostik är olyckligt. Dels legitimerar det att de mest konservativa vårdgivarna – och de finns – fortsätter i gamla hjulspår. Dels inleds olika försöksverksamheter som behöver pågå ett antal år för att nå resultat. Vi ser framför oss en fortsatt och ökande stor ojämlikhet i landet med öar av allt bättre diagnostik och i övrigt gamla strategier som av expertisen till och med anses göra mer skada än nytta.

Mot bakgrund av ovanstående förordar vi ett nationellt screeningprogram med uppsökande verksamhet riktad till alla män 50–70 år med information om sjukdomen och möjligheten till undersökning samt att landstingen rekommenderas att samordnat införa en enhetlig organisation av diagnostiken med angivna lägsta krav på metoder, kompetens och teknik samt med evidensdrivande verksamheter i fronten.

Kjell Brissman, Ordförande Prostatacancerförbundet 
Calle Waller, Vårdpolitisk talesman

Hälsa | Regionalt
Örebronyheter

You must be logged in to post a comment Login