Svårt att nå nya nedrustnings­avtal

Av på 6 december, 2021
Arkivbild

Kärnvapenrustning har under flera decennier kontrollerats genom avtal mellan kärnvapenstaterna, främst USA och Sovjetunionen/Ryssland. FOI har studerat vilka förutsättningar som krävs för att nya sådana avtal ska bli verklighet, och om det skulle vara möjligt idag. Slutsatsen är att det just nu är tveksamt att några ytterligare avtal kommer att slutas, förutom de som redan är i kraft.

– Det finns flera olika anledningar till att undersöka förutsättningarna för nya avtal, berättar Martin Goliath som är förste forskare på avdelningen för CBRN-skydd och säkerhet på FOI.

– Teknikutvecklingen är en, där nya förmågor och system kan tillkomma som inte regleras i nuvarande avtal. En annan är att nya länder eventuellt skulle kunna delta i förhandlingar om nya avtal, som exempelvis Kina.

I studien som han har genomfört tillsammans med Anders Axelsson, Mattias Waldenvik och Jens Wirstam, kommer han fram till att det är tre förutsättningar som behöver vara uppfyllda för att ett effektivt avtal ska komma till stånd. Avtalet behöver:

  • Bidra till så kallad strategisk stabilitet, vilket i grunden är en politisk fråga om huruvida parterna uppfattar avtalet som fördelaktigt.
  • I så hög grad som möjligt präglas av ömsesidighet när det gäller rättigheter och förpliktelser.
  • Vara genomförbart när det väl är skrivet. För att vara det behöver det i sin tur vara förutsägbart och kunna verifieras.

– Det kan exempelvis handla om att det finns möjligheter för parterna att kunna komma och inspektera varandra, eller på andra sätt se till att avtalet verkligen efterlevs, säger Martin Goliath.

Förutsägbarhet en förutsättning för stabilitet

Strategisk stabilitet betyder att det saknas incitament för kärnvapenstaterna att använda sina vapen mot varandra. Att ett avtal ska bidra till detta är alltså den första förutsättningen som behöver vara uppfylld. Finns det inte säkerhetspolitiska fördelar för samtliga inblandade parter att sluta ett avtal om rustningskontroll, spelar det ingen roll om avtalet i sig är effektivt och möjligt att verifiera.

– Det innebär att båda parter känner att avtalet ökar säkerheten. Att man gör vissa eftergifter som samtidigt innebär att man känner sig säkrare och att stabiliteten ökar. Det är kanske den viktigaste förutsättningen av alla, säger Martin Goliath.

När det gäller genomförande behöver man också ta hänsyn till hur avtalet reglerar umgänget mellan parterna över tid.

– Förutsägbarhet är nyckelordet. Man behöver exempelvis veta hur man ska lösa eventuella tvister i tolkningen. Man vill inte ha en situation där man börjar att tvivla på att motparten följer avtalet, på grund av att man inte har god förutsägbarhet i hur avtalet ska verifieras, säger Martin Goliath.

Trepartsavtal osannolikt

Utsikterna att nå ett fungerande avtal om rustningskontroll ökar också om ingående vapen, förmågor och åtaganden är av samma slag för parterna, och minskar om det råder asymmetrier vad gäller detta.

– Det underlättar att det inte är för mycket äpplen och päron som man behöver jämföra. Exempelvis ställa robotförsvar mot motmedel mot samma robotförsvar, säger Martin Goliath.

Det senare är aktuellt när det gäller utvecklingen av förmågor i USA i förhållande till Ryssland. Detta påverkas i sin tur av teknikutvecklingen generellt, där olika parter satsar på olika typer av vapensystem och kanske också har försprång på vissa områden.

Ytterligare en svårighet för att få till stånd nya avtal är om fler parter behöver vara med.

– Ett tänkbart exempel är ett trepartsavtal mellan Kina, Ryssland och USA. Men Kina har valt en annan väg än de två övriga när det gäller beredskap och transparens. Ska de vara med behöver de samtidigt ändra sin doktrin, vilket man kanske inte är beredd att göra. Dessutom har de vad man vet en betydligt mindre arsenal, vilket kan komplicera ytterligare, säger Martin Goliath.

Ytterligare en försvårande aspekt rör de så kallade sub-strategiska kärnvapnen, som ofta är integrerade i konventionella vapensystem, vilka hittills inte omfattats av tidigare avtal.

Sammanfattningsvis är alltså Martin Goliaths och hans kollegors slutsats är att det för närvarande saknas tydliga incitament för att få till stånd en rustningskontroll av kärnvapen som går utöver den förlängning av Nya START som tecknades mellan USA och Ryssland tidigt under 2021.

– Den förlängningen var en lågoddsare. Sedan får vi se framöver. Ibland överraskas man ändå av det som sker, säger Martin Goliath.

Sverige
Örebronyheter

Källa: FOI

Du måste logga in för att lämna kommentarer Logga in