Syrien: Risk för humanitär katastrof

By on 6 juli, 2022
Arkivbild

Medlemmarna i FN:s säkerhetsråd måste förlänga den gränsöverskridande resolution som tillåter FN att leverera hjälp till minst 4 miljoner invånare och internflyktingar i nordvästra Syrien innan den upphör att gälla den 10 juli. Det konstaterar Amnesty International i en ny rapport i dag.

I rapporten “Unbearable living conditions’: Inadequate access to economic and social rights in displacement camps in north-west Syria” beskriver Amnesty hur internflyktingar, som lever under svåra förhållanden i läger, är extremt sårbara och fullständigt beroende av internationellt hjälp för sin överlevnad. Detta är en följd av att den syriska regeringen förhindrar eller försvårar för internflyktingar att få tillgång till sina ekonomiska och sociala rättigheter.

I dag lever omkring 1,7 miljoner människor i flyktingläger i nordvästra Syrien, utan någon hållbar lösning i sikte. Av dem är 58 procent barn. Den stora majoriteten flyktingar har i åratal bott i tält med liten eller ingen tillgång till vatten och sanitet, vilket ökar risken för vattenburna sjukdomar. De flesta är helt och hållet beroende av humanitära organisationer för sin överlevnad.

— Många av dessa kvinnor, män och barn som drivits på flykt har levt över sex år i fullständig misär i nordvästra Syrien. Utsikterna för att de ska kunna återvända hem är små, på grund av de syriska myndigheternas fortsatta övergrepp på deras hemorter. Men att stanna innebär också att leva under otroligt svåra förhållanden, med risk för sjukdom och könsbaserat våld, säger Diana Semaan, Amnesty Internationals tillförordnad vice chef för Mellanöstern och Nordafrika.

— Sedan den syriska regeringen förlorade kontroll över den nordvästra delen av landet har den stängt av elektricitet och vatten, hindrat hjälpsändningar och attackerat läger, sjukvårdsinrättningar och skolor, och på så vis lagt över ansvaret på humanitära hjälporganisationer att tillhandahålla all service. Det enda fungerande sättet att i nuläget leverera tillräcklig humanitär hjälp till nordvästra Syrien är att förlänga den existerande gränsöverskridande mekanismen. Därför är det nödvändigt för FN:s säkerhetsråd att förnya godkännandet för den mekanismen innan den löper ut den 10 juli.

Amnestys rapport bygger på intervjuer med sammanlagt 45 flyktingar, humanitära hjälparbetare och sjukvårdspersonal. Undersökningen har huvudsakligen utförts i flyktingläger i Idlib där man undersökt tillgången till lämpliga bostäder, vatten, sanitet och hälsovård.

Enligt FN:s vägledande principer om internflyktingar har dessa samma rättigheter som alla andra människor som lever inom samma stat. Detta inkluderar rätt till drägliga levnadsförhållanden och ska åtminstone omfatta tillgång till “nödvändiga livsmedel och dricksvatten, grundläggande skydd och boende, lämpliga kläder och nödvändig sjukvård och sanitet.”

Undermåliga bostäder och otillräckligt med vatten

Över hälften av alla internflyktingar i nordvästra Syrien är fördelade på 1 414 läger. Där lever de ofta i tält med bara ett rum utan ordentliga dörrar som går att låsa och utan isolering från den extrema kylan och hettan som är vanlig i området. Detta strider mot flyktingarnas folkrättsliga rätt till anständigt boende. Internflyktingarna hämtar det mesta av sitt vatten från gemensamma tankar, men får inte ens hälften så mycket som de behöver. Bara 40 procent av dem har tillgång till fungerande latriner.

En kvinna, som levt med sin man och fem barn i ett läger de senaste tre åren, berättade för Amnesty: “Jag bor i ett tält med ett rum. Jag satte in ett litet kök och tunna madrasser för att täcka resten av rummet, som vi använder under dagen och natten eftersom det är det enda utrymmet vi har. Jag gör allt i detta rum: sover, lagar mat, tvättar kläder, badar, allting. Det finns ingen dörr. Vi har ett skynke som vi rullar upp och ner när vi går in och ut. Vem som helst kan kliva in. Kan någon leva i ett tält och känna sig säker? Det är omöjligt….Vi får alltid slut på vatten. Som idag, nu har vi inte vatten. De gemensamma tankarna är tomma. Jag har inte råd för att köpa vatten. Andra köper men inte jag. Jag tar lite [vatten] från mina grannar bara så att mina barn och jag ska kunna dricka. Jag måste vänta på att organisationen kommer och fyller tankarna, vilket jag tror händer två gånger per vecka. Det är bättre än ingenting.”

Boende i lägren berättade för Amnesty hur de kämpar för att hålla värmen under vintern. De brukar elda plast, ved, eller vad som helst som brinner, inne i tälten för att få upp värmen. Under 2022 orsakade detta åtminstone 68 eldsvådor. Vid kraftiga regn svämmar lägren över och vägarna blir leriga, vilket begränsar rörligheten, och de boende får kämpa med att hålla sina tält och ägodelar torra samt att utföra sina dagliga sysslor, som att hämta vatten och gå till latrinerna.

Vårdpersonal berättade för Amnesty att levnadsförhållandena i lägren utgör en hälsorisk, eftersom de bidragit till spridningen av smittsamma sjukdomar. Den dåliga vattenkvaliteten och avfallshanteringen har också lett till att vattenburna sjukdomar spridits.

Könsbaserat våld

Humanitära hjälparbetare berättade för Amnesty att kvinnor och flickor är utsatta för olika typer av könsbaserat våld, inklusive våld från familjen, lägerförvaltningen, andra boende, främlingar och humanitära hjälparbetare. Detta är ett resultat av trångboddhet, bristande privatliv, avsaknad av stängsel, tält utan lås och att kvinnor utesluts från beslutsprocesser.

En hjälparbetare berättade för Amnesty: “Alla former av könsbaserat våld som du känner till och kan tänka dig existerar i nordvästra Syrien, särskilt i lägren. Det omfattar verbala trakasserier och fysiskt våld från familjemedlemmar, våldtäkt och sexuellt utnyttjande.”

I den stora majoriteten av lägren har utformningen och platsen för de gemensamma latrinerna och utrymmen för bad gjorts utan någon som helst konsultation av kvinnor, vilket bidrar till risken för könsbaserat våld. Problemet förvärras av dålig belysning, dörrar som inte går att låsa och latriner som inte är uppdelade efter kön och ligger i isolerade områden.

En humanitär hjälparbetare berättade för Amnesty: “Kvinnor går till de allmänna toaletterna tillsammans i grupper eller med en släkting. På natten vågar de inte gå ensamma, så om ingen kan följa med dem använder de antingen en provisorisk toalett eller så håller de sig till morgonen därpå.”

Minskad hjälp och begränsad sjukvård

Sedan den väpnade konflikten inleddes har den syriska regeringen attackerat sjukvården i nordvästra Syrien och hindrat leveranser av mediciner och annan hjälp, vilket drabbat miljontals människors rätt till hälsa.

Det gångna årets minskningar i internationellt bistånd har allvarligt underminerat levnadsförhållandena för invånare och internflyktingar i nordvästra Syrien. Det har i sin tur lett till brist på personal, mediciner och utrustning, vilket tvingat vårdinrättningar att skala ner eller upphöra med sin verksamhet och viktiga service.

Hållbara insatser behövs

På grund av bristande finansiering har givare och humanitära organisationer under de senaste åren alltmer sällan kunnat förse människor i flyktingläger med tillräcklig tillgång till grundläggande service. Trots att krisen blivit mer och mer utdragen har deras insatser dessutom ofta fortsatt att fokusera på livräddande hjälp, snarare än hållbara och långsiktiga lösningar.

En humanitär hjälparbetare berättade för Amnesty: “Problemet är att vi aldrig försöker lösa de underliggande orsakerna bakom problemen i lägren, såsom hälsa och skydd. Till exempel vet vi vad som orsakar Leishmaniasis [en vattenburen sjukdom]. Varje år lägger vi pengar på mediciner för det, istället för att arbeta för att sluta köra in vatten med tankbilar och istället koppla ihop lägren med vattenkällor och bygga avloppssystem. Samma gamla nödlösningar räcker inte längre. Vi behöver integrera hjälpen med andra tillvägagångssätt som kan ge mer hållbara lösningar.”

Världen | Syrien
Örebronyheter

Källa: Amnesty International

You must be logged in to post a comment Login