Uttalande från Amnesty i Sverige: Tiggeriförbuden måste stoppas!

By on 14 februari, 2019

I december 2018 kom domen där Högsta förvaltningsdomstolen slog fast att Vellinge kommuns förbud mot så kallad passiv insamling av pengar, eller tiggeri, är förenligt med ordningslagen. Det blev nu förbjudet att tigga på vissa platser i Vellinge. Högsta förvaltningsdomstolen är sista instans för förvaltningsrättsliga mål i Sverige och beslutet kan inte överklagas.

Domen förvånade många av oss. För att den landade i en slutsats som helt skilde sig från lägre instanser: länsstyrelsen, förvaltningsrätten och kammarrätten konstaterade samtliga att tiggeri knappast kan anses utgöra en ordningsstörning av den kaliber som krävs för få förbjudas enligt ordningslagen. Men också för att den så helt saknade ett resonemang om mänskliga rättigheter och vilka följder tiggeriförbud kan komma att få — och för vem.

För majoriteten av dem som tigger i Sverige är romer från östra Europa. Amnestys research visar att de tigger för att de inte har andra sätt att försörja sig och sina barn på. De många vi pratat med vittnar om en lång historia av diskriminering och utestängning ur samhället — i hemländerna och här. Att kriminalisera deras enda möjlighet till inkomst är inte att visa dem omsorg eller att försäkra sig om att de inte blir offer för människohandel. Det är att knuffa dem ännu längre bort från samhället, göra dem ännu mer sårbara för exploatering, och misstänkliggöra deras blotta närvaro i det offentliga rummet så till den grad att dörren nu står vidöppen för hat, våld och trakasserier.

Om detta sade Högsta förvaltningsdomstolen inte ett ord. Men nu ser vi det hända. Amnesty får rapporter om att klimatet blivit ännu tuffare för de utsatta människor som tigger på svenska gator och torg. En tunnelbanechaufför riktade ett högtalarutrop till en romsk man som klev på tåget för att tigga — han ropade ut att eftersom tiggeri nu är förbjudet skulle mannen lämna tåget genast. En grupp rumänska romer har vid flera tillfällen under den senaste tiden blivit väckta mitt i natten av en gatustädare som sprutat vatten på dem, i minusgrader, för att få dem att flytta på sig. Och så vidare.

Och alltfler kommuner meddelar att de, liksom Vellinge, planerar att införa förbud mot tiggeri. Några kommuner har redan kommit långt. I Staffanstorp har kommunstyrelsen fattat beslut om tiggeriförbud; det ska nu antas av kommunfullmäktige. I Katrineholm har fullmäktige beslutat att ett förbud, eller i vart fall en begränsning, av tiggeri ska införas och har gett kommunförvaltningen i uppgift att utforma hur restriktionen ska se ut. Och i Eskilstuna, som redan i somras beslutade om tillståndsplikt för att få tigga men vars beslut överklagats, är kommunledningen nu optimistisk om att de får rätt i den juridiska prövningen. Många andra kommuner har meddelat att de avser att gå samma väg.

Men vågen av tiggeriförbud måste stoppas. Vi är många som inte vill den här utvecklingen. Vi är många som förstår att fattigdom inte kan förbjudas och bestraffas — utan måste bekämpas med rättighetsperspektiv och sociala insatser. Vi är många som är rädda för ett samhälle som stänger ute dem som mest behöver släppas in. Nu måste vi låta makthavarna veta vad vi tycker.

Amnesty har varit mot tiggeriförbud från första stund eftersom vi ser förbuden som den människorättskränkning de är. Vi ger oss inte. Vi har pratat med många som tigger, vi har lärt känna dem. Vi står på deras sida. Än så länge har tiggeri förbjudits enbart i en kommun. Låt det stanna vid den kommunen.

Regionalt
Örebronyheter

You must be logged in to post a comment Login