Varmare vintrar ökar risken för utbrott av djurspridd sjukdom

Av på 15 juli, 2021
Foto: Hanna Knutsson

Vintrarna i norr har blivit blötare och detta har lett till ökad spridning av sorkfebervirus bland gnagare, som orsakar zoonos-sjukdomen sorkfeber hos människor. Särskilt viktigt för antalet sorkfeberfall är mängden regn som faller i november. Det visar forskning från Sveriges lantbruksuniversitet och Umeå universitet.

I studien har forskarna lyckats hitta den saknade pusselbiten som förklarar varför antalet mänskliga sorkfeberfall kan variera stort mellan vintrarna och varför det blev ett stort sorkfeberutbrott i norra Sverige 2007.

Antalet sorkfeberfall kan variera stort mellan åren. En viktig förklaring är hur många skogssorkarna är, då skogssork är det enda kända värddjuret. Antalet skogssorkar är dock inte den enda förklaringen.

– Redan 2014 kunde vi se att antalet skogssorkar i kombination med antalet regndagar under vintern förklarade 84 procent av alla sorkfeberfall i norra Sverige. Men det var oklart varför just regn spelade en avgörande roll för infektion hos människor, säger Frauke Ecke, projektledare och universitetslektor vid institutionen för vilt, fisk och miljö vid SLU i Umeå.

Forskarna backade därför bandet och undersökte i stället vad som händer med sorkfeberviruset bland skogssorkar vintertid. Genom att kombinera tidsserier över infektionsgraden hos skogssork med nederbördsmängden, och om nederbörden kom som regn eller snö, kunde forskarna avslöja ett tydligt mönster.

– Vi såg att ju mer nederbörd som föll som regn under novembermånaderna, desto större var infektionsgraden hos skogssork, säger Saana Sipari, postdoktor vid samma institution.

Så kallade regn-på-snö-händelser med isbarksbildning som följd leder antagligen till att skogssorkar söker skydd och trängs ihop i små markutrymmen som inte är fyllda med vatten eller is, att sorkarnas hälsostatus försämras eller att viruset överlever bättre i miljön – alla dessa mekanismer bidrar till att förklara en ökad smittspridning bland skogssorkar vintertid.

Studien är relevant av flera anledningar. Det spelar stor roll när under vintern det regnar. Mycket regn under mitten av vintern (december–mars) hade ingen effekt på infektionsgraden hos sorkarna. Perioden innan det finns ett skyddande snötäcke, ofta november, verkar därför vara känsligast för smittspridningen. Smittskyddsenheter i norr kan därför förvänta sig ett ökat antal sorkfeberpatienter under vintrar med mycket sork och mycket regn under november.

– Många studier förutspår en ökad risk för utbrott att djurspridda sjukdomar i ett framtida och allt varmare klimat, framför allt i nordliga regioner. Vår studie visar emellertid att detta faktiskt redan har hänt, säger Frauke Ecke. Framtiden är redan här!

Mer om sorkfeber

Sorkfeber är en s.k. zoonos, dvs. en infektionssjukdom som sprids från djur till människa, och hos människan orsakar detta virus en blödarfeber med njursymptom. Sorkfeber orsakas av Puumala orthohantavirus och har skogssorken som enda kända värddjur. Viruset sprids bland skogssorkar främst genom nära kontakt, men viruset kan också överleva utanför värddjuret och skogssorkar blir då infekterade när de snappar upp viruset från sin omgivning. Spridningen av viruset bland gnagarna sker framförallt vintertid när sorkpopulationerna främst består av vuxna individer som är mottagliga för infektion.

Överföringen av viruset till människor inträffar framförallt när vi kommer i kontakt med luftburna viruspartiklar från skogssorkens avföring eller urin, något som t.ex. sker i vedförråd, uthus, lador, sommarstugor m.m. Det största kända utbrottet av sorkfeber i Sverige bland människor skedde 2007, med 313 patienter per 100 000 invånare enbart i Västerbotten.

Regionalt
Örebronyheter

Källa: SLU

Du måste logga in för att lämna kommentarer Logga in