Förtrycket i pandemins spår slår hårdare mot de som redan var utsatta

Av på 7 april, 2021
  • Covid-19-pandemin har blottat en systematisk ojämlikhet över hela världen där etniska minoriteter, hälso- och sjukvårdsarbetare och kvinnor hör till dem som drabbats värst
  • Ledare runt om i världen har använt covid-19 som en ursäkt för ökat förtryck
  • Amnesty Internationals nya generalsekreterare Agnès Callamard uppmanar till en omstart och nya tag för att bygga nya och fungerande system

Den globala pandemin har blottat ett arv som visar upp en politik med inbyggd destruktivitet — en politik som har upprätthållit ojämlikhet, diskriminering och förtryck och därmed också banat väg för den katastrof som covid-19-pandemin utgör. Det konstaterar Amnesty International i sin årsrapport för år 2020 som publiceras i dag.

Amnesty International Report 2020/21: The State of the World’s Human Rights omfattar 149 länder och ger en analys av den globala utvecklingen för mänskliga rättigheter under 2020.

I rapporten beskriver Amnesty hur de som redan är mest marginaliserade, bland dem kvinnor och människor på flykt, är de som fått bära den största bördan när det gäller pandemin. Det i sin tur är ett resultat av decennier av diskriminerande politiska beslut som fattats av världsledare. Sjukvårdspersonal, migrantarbetare och de som arbetar i den informella sektorn — varav många befinner sig i frontlinjen av pandemin — har också blivit svikna av eftersatta sjuk- och hälsovårdssystem och ett ojämnt ekonomiskt och socialt stöd.

Hanteringen av den globala pandemin har också underminerats ytterligare av ledare som har utnyttjat krisen och använt sig av covid-19 som ett vapen för att på nytt attackera mänskliga rättigheter.

— Covid-19 har brutalt exponerat och fördjupat ojämlikheten både inom och mellan länder, och satt ljuset på den häpnadsväckande likgiltighet som många av våra ledare visar upp för mänskligheten i stort. Decennier av splittrande politik, omdömeslösa nedskärningar och valet från ledare att inte investera i sönderfallande infrastruktur har gjort att alldeles för många människor varit ett lätt byte för det här viruset. Vi ser en värld i obalans. Vid den här tidpunkten av pandemin måste även de mest verklighetsfrämmande ledarna i världen kämpa för att förneka att våra sociala, ekonomiska och politiska system faktiskt är trasiga, säger Agnès Callamard, Amnesty Internationals nya generalsekreterare.

— Även i Sverige har covid-19 drabbat vissa grupper oproportionerligt hårt, som äldre personer som bor i områden där majoriteten av de boende har invandrarbakgrund. Amnestys rapport synliggör även att lokala myndigheter fortsatt att både vräka och tvångsförflytta personer, trots pågående pandemi. Att bidra till ökad jämlikhet och motverka diskriminering är prioriterat för Amnesty Sverige. Vi kommer att fortsätta att följa dessa frågor och agera kraftfullt när vi ser att människors rätt till boende och hälsa inte respekteras, säger Anna Johansson, tillförordnad generalsekreterare för Amnesty Sverige.

Pandemin har förstärkt decennier av ojämlikhet

Amnestys rapport visar hur pandemin, på grund av redan existerande ojämlikheter, efter decennier av ett tveksamt ledarskap har påverkat etniska minoriteter, människor på flykt, äldre och kvinnor negativt i oproportionerligt stor utsträckning.

Covid-19 försämrade en redan dålig situation för flyktingar, asylsökande och migranter i många länder. En del blev fast i nedgångna läger, där möjligheten till förnödenheter skars av, eller så fastnade de i hastigt uppkomna gränskontroller. I till exempel Uganda, det land i Afrika som har flest flyktingar (1,4 miljoner) stängdes gränserna omedelbart när pandemin bröt ut och inga undantag gjordes för flyktingar och asylsökande som ville komma in i landet. Det ledde till att över 10 000 människor blev strandsatta längs med gränsen mot Demokratiska republiken Kongo (Kongo-Kinshasa).

Demonstration i Warszawa, Polen i juli 2020, till stöd för Istanbulkonventionen om våld mot kvinnor. Foto: Grzegorz Żukowski

Rapporten lyfter också en markant höjning när det gäller könsbaserat våld och våld i nära relationer och de hinder som många kvinnor och hbtqi-personer möter när det gäller att få skydd och stöd. Det kan kopplas till begränsad rörelsefrihet, avsaknad av konfidentiella mekanismer för utsatta att kunna rapportera våld när personer samtidigt är isolerade med sina förövare samt en minskad kapacitet eller nedstängning av de tjänster som arbetar med de här frågorna.

De som befinner sig i frontlinjen av pandemin — sjukvårdspersonal och de som befinner sig i den informella sektorn — drabbades hårt på grund av avsiktligt eftersatta sjukvårdssystem och dåligt fungerande sociala skyddsåtgärder. I Bangladesh blev många som arbetade inom den informella sektorn utan inkomst eller socialt skydd på grund av nedstängningar och utegångsförbud. Under två veckor i juni blev minst 16 sjukvårdsanställda i Nicaragua avskedade efter att de uttryckt oro om bristen på skyddsutrustning och statens hantering av pandemin.

— Det vi nu ser är resultatet av flera års medveten försummelse från våra ledare. År 2020, under den unika påfrestning som en pandemi utgör, har sjukvårdssystem utsatts för det ultimata testet och människor har lämnats i ett ekonomiskt fritt fall. Hjältarna under 2020 var den sjukvårdspersonal i frontlinjen som räddade liv, och den grupp som befinner sig i botten på inkomstskalan, som arbetade för sina familjer och för att hålla grundläggande service igång. Det är en grym ironi att de som gett mest är de som skyddats minst, säger Agnès Callamard.

Pandemin har använts som skäl för att ytterligare attackera mänskliga rättigheter

Rapporten målar också upp en mörk bild av de globala ledare vars hantering av pandemin har kännetecknats av opportunism och ett totalt förakt för mänskliga rättigheter, och hur de misslyckats.

— Vi har sett hela skalan av svar från våra ledare: från mediokra till osanna, från själviska till olagliga. En del har försökt normalisera de stränga nödåtgärder som de har infört för att bekämpa covid-19, samtidigt som en särskilt livskraftig grupp av ledare har gått ett steg längre. De har sett det här som en möjlighet att stärka sin egen makt. Istället för att stötta och skydda människor har de istället gjort pandemin till ett vapen som de använder för att ödelägga människors rättigheter, säger Agnès Callamard.

Ett återkommande tema i rapporten är de myndigheter som antagit lagstiftning som gör det brottsligt att kommentera pandemin. I Ungern ändrade till exempel premiärminister Viktor Orbáns regering landets strafflagstiftning och införde fängelsestaff på upp till fem år för “spridande av falsk information”.

I gulfstaterna Bahrain, Kuwait, Oman, Saudiarabien och Förenade Arabemiraten använde sig myndigheterna av covid-19-pandemin som en ursäkt för att kunna fortsätta begränsa yttrandefriheten. Personer som postat kommentarer på sociala medier om regeringars hantering av pandemin fängslades till exempel för att de spridit “falska nyheter”.

Andra ledare har använt sig av övervåld. I Filippinerna sa president Rodrigo Duterte att han beordrat polisen att “skjuta för att döda” och han syftade på människor som protesterade eller orsakade “problem” under karantänåtgärder. I Nigeria har en brutal politik gjort att säkerhetstjänst har dödat människor som demonstrerat på gatorna och som krävt sina rättigheter och ett ansvarsutkrävande.

Under president Bolsonaros styre har polisvåldet i Brasilien eskalerat under covid-19-pandemin. Minst 3 181 personer i landet dödades av polis mellan januari och juni, vilket ger ett genomsnitt på 17 döda varje dag.

En del ledare har gått ännu längre och använt distraktionen kring pandemin som ett sätt att slå ner på kritik, och kritiker, som inte har med viruset att göra och begå andra människorättsövergrepp när världens media tittar åt ett annat håll. I till exempel Indien har premiärministern Narendra Modi fortsatt att attackera civilsamhällesaktivister, bland annat i form av anti-terroristräder i deras hem och lokaler. Samtidigt har den kinesiska regeringen under president Xi Jinping fortsatt sin förföljelse av uigurer och andra muslimska minoriteter i Xinjiang med oförminskad styrka och en svepande säkerhetslag genomdrevs i Hongkong för att legitimera politiskt motiverat förtryck.

— Internationella institutioner som den Internationella brottmålsdomstolen ICC och FN-mekanismer för mänskliga rättigheter finns där för att hålla stater och individuella förövare ansvariga för sina handlingar. Tyvärr visar 2020 att de har hamnat i ett slags politiskt dödläge av ledare som vill utnyttja och underminera det kollektiva svaret på människorättskränkningar, säger Agnès Callamard.

Det nationella självintresset har trumfat det internationella samarbetet

Världsledare har också bidragit till en förödelse på den internationella scenen, och hindrat kollektiva återhämningsförsök genom att helt blockera eller underminera internationellt samarbete.

Ledare i rika länder, som den tidigare presidenten Donald Trump, kringgår globala samarbetsförsök genom att köpa upp det mesta av världens förråd av vaccin, och lämnar därmed väldigt lite över till andra länder. Dessa rika länder har också misslyckats när det gäller att påverka läkemedelsbolag till att dela med sig av sin kunskap och sin teknik för att öka tillgången till globala covid-19-vacciner.

Xi Jinpings regering har utövat censur och förföljt sjukvårdspersonal och journalister i Kina som försökte larma om viruset i ett tidigt skede, och därmed stoppat viktig information.

G20 erbjöd sig att skjuta upp skuldbetalningarna från de fattigaste länderna men de krävde att pengarna skulle återbetalas med ränta senare.

— Pandemin har riktat strålkastarljuset på världens oförmåga att samarbeta effektivt i tider av djup global nöd. Det enda sättet att komma ur den här röran är genom internationellt samarbete. Stater måste säkerställa att vaccin snabbt finns tillgängligt för alla, överallt, och att det är gratis för de som ska använda det. Läkemedelsbolag måste dela med sig av sin kunskap och sin teknik så att ingen lämnas utanför. G20-medlemmar och internationella finansiella institutioner måste ge skuldlättnader för de 77 fattigaste länderna för att svara upp mot, och återhämta sig från, pandemin, säger Agnès Callamard.

Proteströrelser reste sig över hela världen i reaktion mot regeringars svek

Den förtryckande politiken har fått många människor att ansluta sig till kamper som pågått länge, som i fallet med Black Lives Matter-protesterna i USA, #EndSARS-protesterna i Nigeria och nya och kreativa former av protester som virtuella klimatstrejker. Rapporten visar på många viktiga framgångar som människorättsaktivister säkrat under 2020, särskilt när det gäller könsbaserat våld. Här finns till exempel lagstiftning för att möta våld mot kvinnor och flickor i Kuwait, Sydkorea och Sudan, och avkriminaliseringen av abort i Argentina, Nordirland och Sydkorea.

“Jag fick offra mina ögon för att andra ska öppna sina”. Gustavo Gatica deltog i de stora protesterna i Chile hösten 2019. Han träffades av polisens gummikulor och blev permanent blind. Foto: Edgard Garrido

— Ledarskap under 2020 kom inte från makt, privilegier eller profit. Det kom från ett oräkneligt antal människor som samlades för att kräva förändring. Vi såg massivt stöd för #EndSARS, Black Lives Matter såväl som för offentliga protester mot förtryck och ojämlikhet på ställen runt om i världen, som Polen, Hongkong, Irak och Chile. Det var ledarskapet hos vanliga människor och människorättsförsvarare över hela världen som uppmanade oss att protestera, ofta med risk för sin egen säkerhet. Det är de här människorna som går längst fram i kampen för en bättre, säkrare och mer jämlik värld. Vi står vid ett vägskäl. Vi måste befrias från det ok som fördömer vår mänskliga värdighet. Vi måste starta om och återställa för att bygga en värld byggd på jämlikhet, mänskliga rättigheter och medmänsklighet. Vi måste lära från pandemin, och samlas för att arbeta modigt och kreativt så att alla har samma förutsättningar att utgå ifrån, säger Agnès Callamard.

FAKTA: Det här säger Amnesty om Sverige

Amnesty lyfter bland annat att antalet avlidna av covid-19 har varit oproportionerligt stort bland äldre personer i områden där majoriteten av de boende har invandrarbakgrund.

Trots pandemin har myndigheterna utfört hundratals vräkningar. Mellan februari och december utförde myndigheterna 4 621 vräkningar, vilket är en ökning med 6 procent jämfört med samma period under 2019. Polisen i Stockholm har även utfört tvångsvräkningar av informella boplatser, där många av de boende varit romer. Myndigheterna har inte erbjudit alternativa boenden.

I januari fastslog Högsta domstolen att samebyn Girjas hade den exklusiva rätten att hantera fiske- och jaktlicenser på samebyns traditionella landområden. Efter domslutet rapporterades om både fysiska attacker och näthat mot samer.

I juni visade en genomgång av samtyckeslagen, som infördes 2018, att det skett en kraftig ökning av antalet åtal och fällande domar för våldtäkt sedan lagen började gälla.

I juni bekräftade också den svenska åklagaren att utredningen av två representanter för oljebolaget Lundin Energy (tidigare Lundin Petroleum), för misstänkt delaktighet i allvarliga brott mot internationell rätt i vad som nu är Sydsudan, är klar.

Myndigheterna fortsatte att återsända personer som fått avslag på sina asylansökningar till Afghanistan, i vissa fall med tvång. Det här riskerar att stå i strid med principen om non-refoulement — det vill säga förbudet att återsända en person till ett land eller område där det finns en verklig risk för att hen utsätts för allvarliga kränkningar av sina mänskliga rättigheter.

I sin översyn under oktober upprepade FN:s kommitté mot tortyr sin långvariga och återkommande kritik mot att Sverige inte har infört tortyr som ett kriminaliserat brott i lagstiftningen.

FAKTA om de 149 länder som finns med i Årsrapporten

  • Tortyr har förekommit i statliga förvar i minst 87 av länderna.
  • I minst 41 av länderna avled personer i förvar som utsatts för tortyr.
  • Det fanns samvetsfångar i minst 53 av länderna.
  • I minst 46 av länderna förekom utomrättsliga avrättningar.
  • I minst 24 av länderna förekom det att människor greps enbart på grund av sin sexuella läggning eller sin könsidentitet.
  • I minst 40 av länderna förekom det nya påtvingade försvinnanden.
  • I minst 42 av länderna återsändes människor med tvång till länder där de riskerade att utsättas för förföljelse.
  • Tvångsvräkningar förekom i minst 42 av länderna. 
  • I över hälften av länderna, 83 stycken, drabbades marginaliserade grupper diskriminerande av åtgärder som vidtogs med anledning av covid-19.

Bifogat finns också några exempel på det positiva som skett under 2020 när det gäller mänskliga rättigheter, samt exempel på människorättskränkningar från några utvalda länder i alla regioner.

Världen
Örebronyheter

Källa: Amnesty International

Du måste logga in för att lämna kommentarer Logga in