”Mitt ödsliga hus” av Leia

By on 28 september, 2021

Mitt ödsliga hus
I timmar i mörker
I timmar i ljus
Har vi pratat minnen där
Min skugga och jag
Ingen brevlåda finns
Inga brev kommer ändå
Där jag kom ifrån
En ond försändelse
Ej i retur
Kom aldrig tillbaks
Adressat okänd
Inför natten
Jag blåser ut ljusen
Drar min hand
Över fönsterbrädan
Känner dess sprickor
Dess ojämnhet
Likt livet
Ser ut
Ser på månen
Ingen önskan att fara dit
En ändlös sträcka
Jag har åkt den förut
Utan slut
Ensamhet som resesällskap
Kan jag sitta still
Kan jag sitta och vänta
Från midnatt till morgon
Kan jag likväl
Stå och vänta
Från morgon till midnatt
Det finns en plats
Inte utmärkt på kartan
Inte namngivet
Där ljus tänds
Där ljus släcks
I flera rum
Ökar liv
Med ökande slag
Det svarta slagget
Som runnit så länge
Kämpar motströms
Ett reningsverk har byggts
Jag ser det
På mina bitna naglar
Oavsett tid på dygnet
Det varma
Den järnrika smaken
Är inte lika besk
På tungan
Jag ser det
På färgen
På det som droppar
På den vita fönsterbrädan
Färgen är inte så mörk
Ett rött skimmer syns
Det är blod
Mänskligt blod
Likt ert
Röda toner sparas
Med den vita målarfärgen
Allt för att minnas
Allt för alltid se
Det är mitt
Det är jag
En ändlös resa
Inom mig
Låt det inom mig löpa
Låt mig
Stå stilla
Se ut över nattens skådespel
Över dagens recension
Jag vänder mig om
Jag går ut
Ute i trädgården
Ser jag över sjön
Se….
Det finns andra hus
Det finns andra liv
Ute i trädgården
Ser jag över vägen
Se…
Det finns en brevlåda där
Jag går att nå här

Leia, Kultur | Dikten
Örebronyheter

You must be logged in to post a comment Login