”Fötterna som gick” av Leia

By on 3 september, 2021

Fötterna som gick
Över grusgången
Gav ett kusligt ljud
Ett rosslande
Upprepade hostningar
Ingen vågade att se
Inte ditåt
Där ljuden kom ifrån
Den gamla stenmuren
Med all mjuk mossa
Där vesslorna lekte tafatt
Låg framför grusgången
Och huset
Ett speciellt hus
Kyrkan
Alla gravar
Ståtliga trädörrar
Man kunde gå in där
Bli fri
Frälst och religiös
Få en tro
Ett liv
Jag gick inte in där
Inte jag
Jag såg någonting annat
Där ingen vågade att se
Däråt tittade jag
Var det en narr
Som gick där
Som lät där
En narr
Från ödet
Det bestämda ödet
En sen natt
Jag hoppade över stenmuren
Fäktade med mina armar
Tyst kröp jag ihop
Efter stenmuren
Inga ljud
Inga rörelser
Aldrig någonsin mer
Du narr
Du djävulska
Kommer du gå här
Låta omänskliga ljud
Som mänskliga
Låt oss små vara
Låt oss barn leka
Jag går inte innanför
Dina ståtliga trädörrar
Vad gör detta hus speciellt
Samma falskhet går in
Som sedan går ut
Finklädd och välfriserad
En stund
I allt
Sen då…. efteråt
De vidriga andedräkterna
De hårda örfilarna
Att bestraffas
För att inte luras
I påtvingad belöning
Du narr
Du är död
Du bär inte mitt öde
Jag bär det
Jag är levande
Stenmuren finns kvar än idag
Det speciella huset också
Falskhet går in och ut
Snälla låt de små vara
Snälla låt barnen leka

Leia, Kultur | Dikten
Örebronyheter

You must be logged in to post a comment Login