Lindbackaskolan ur en lärares perspektiv

By on 17 april, 2024
Maud Hans Ers Stromberg, lärare i matematik och NO.
Bild: Lindesbergs kommun

För några veckor sedan bad Lindesbergs kommun fyra elever tycka till om Lindbackaskolan, men, vad säger lärare om situationen på skolan och en ungdomskultur i ständig förändring?

– Elevkonflikter går ju i vågor. Blir det oroligt så sprider det sig väldigt snabbt bland eleverna och många vill haka på, det blir lite roligt och spännande när något händer, säger Maud Hans Ers Stromberg.

Efter att ha pratat med fyra av skolans elever blev jag Jenny, kommunikatör på Lindesbergs kommun, nyfiken på att höra om lärarens bild av Lindbackaskolan och de händelser som har inträffat under läsåret. Maud Hans Ers Stromberg är lärare i matematik och NO, förstelärare, teamledare och fackligt ombud på Lindbackaskolan i Lindesberg.

Hon har arbetat på skolan sedan den stod klar 2021 och innan dess på Stadsskogsskolan (Lindesbergs förra högstadieskola) i över 15 år med undantag för några få månaders uppehåll.

Maud, hur tycker du att det är att vara lärare på Lindbackaskolan?

– Roligt och jobbigt skulle jag nog kunna sammanfatta det som. Jag har ju jobbat som lärare i över 20 år, jag trivs fortfarande i rollen och kommer nog fortsätta jobba som lärare i många år till. Jag är kanske lite knäpp, men jag trivs med att jobba på högstadiet. Högstadiet anses ju ofta vara det ”värsta”, men jag har känt så hela vägen, att det känns väldigt spännande. Det händer så mycket, när de kommer i sjuan är de väldigt små och när man släpper de i nian är de näst intill vuxna. Ingen annanstans händer det så mycket på tre år.

– Det finns en utmaning i att skolan kanske inte är det roligare i deras liv under de här tre åren, det är mycket annat som de har fokus på. Det innebär att man som lärare får vara med och jobba och kämpa lite med det. Sen är det jobbigt också, det är mycket jobb, många sociala möten, konflikter som uppstår och att man räcker inte till. Man skulle vilja göra mycket mer för många fler vilket är den svåra delen i det hela.

Finns det en risk att man tar på sig för mycket?

– Lärare är ju ett yrke där man aldrig blir klar eller färdig. Du måste själv bestämma när det är ”good enough”. Utmaningen är att kunna räcka till, men också att glädjas de gånger man känner att man räckte till och gjorde ett bra jobb.

Vad tycker du är din viktigaste uppgift som lärare?

– Klurigt, det finns för många saker! Det är klart att vi ska förmedla kunskap, det är ju ändå det vi är här för. Men i det ingår ju att skapa ett engagemang för olika ämnen, men också att fostra ungdomarna i hur vi är och och hur vi beter oss mot varandra. Skolan har ju två uppdrag i grunden, vi har ett undervisnings- och kunskapsuppdrag, men det finns också ett fostrande uppdrag.

Det är så? På vilket sätt?

– Ja, i kursplanen står det som styr ämnesundervisningen. I läroplanens allmänna delar står det att skolan ska bidra till att skapa demokratiska medborgare. Det är klart, vi är inte uppfostrande som föräldrar i den meningen, men vi ska förmedla en hel del värden kring demokrati och mänskliga rättigheter. Ibland får ämneskunskaperna stå åt sidan för att något annat händer, exempelvis en konflikt. Men, det får ju inte ta all tid. Ibland får man bara vara tydlig med att konflikten måste läggas åt sidan för nu är det matte som gäller.

I media har vi läst om exposekonton, bilder på vapen och skadegörelse. Hur tycker du att den mediala bilden av Lindbackaskolan överensstämmer med den faktiska situationen på skolan?

– Jag känner att det, helt klart, finns en annan bild som också är den större delen. Det finns väldigt mycket som är bra, men det syns ju inte i media. Det är ju inget som är påhittat, vi har de här problemen på skolan och vi får jobba jättemycket med vissa delar. Men, det är ju inte allt och det gäller definitivt inte alla elever eller alla klasser. Jag brukar tänka att det är tur att man har många olika klasser. I perioder kan en viss elevgrupp vara väldigt utmanande, medan en annan elevgrupp kan ge mycket energi. Energi som jag då kan ta med mig in och i den mer utmanande gruppen.

– I media har man benämnt det som ”gangsterkultur”, men det är ju inte här på skolan vi har en gangsterkultur, det är ju i ungdomssamhället som sådant. Det är en ungdomskultur som kan ha blivit hårdare under de åren jag har jobbat. Därmed inte sagt att vi inte hade konflikter när jag började jobba för 20 år sedan, men med sociala medier sprids saker och ting på ett annat sätt. Det är klart att vi är oroade över en hårdnande attityd bland elever och funderar kring det här med vapen, men jag tycker det finns så mycket som är bra också.

Lindbackaskolan

Det var ju flera omskrivna händelser under höstterminen, hur upplever du situationen på skolan idag?

– Elevkonflikter går ju i vågor. Blir det oroligt så sprider det sig väldigt snabbt bland eleverna och många vill haka på, det blir lite roligt och spännande när något händer. Och så har det varit i alla år som jag har jobbat, blir det konflikter så blir det väldigt spännande. Det är lugnare i perioder och sen blossar det upp. Man ska aldrig säga att ”det är lugnt nu”, då händer det alltid något.

– Skillnaden är att det går snabbare nu. Konflikterna startar vanligtvis inte i skolan, utan snarare på kvällstid i sociala medier men blossar upp när man ses i skolan. Ibland kan man känna att ”ska vi behöva reda i det som har hänt på fritiden?”, men det är vårt uppdrag om det påverkar skolan och skolans arbete och trygghet.

Hur har ni arbetat för att få bukt med de problem som har funnits på skolan?

– Vi försöker jobba tillsammans, vi har både ett mobilt team som fångar upp signaler i korridorerna och mentorer som har en nära kontakt med sina elever. Om det har hänt något så är det ofta mentorer som som reder i situationen och har kontakt med skolledningen. Sen hänger det på vilken typ av konflikt det är, vissa saker går ju att lösa där och då. Vi har en konsekvenstrappa som innefattar allt från allvarssamtal med rektor, varning eller avstängning, beroende på vilken typ av konflikt det är. Och så försöker vi givetvis ha kontakt med vårdnadshavare när det händer saker.

Vad är det bästa med Lindbackaskolan?

– Utifrån mig som lärare gillar jag vårt sätt att arbeta, att vi jobbar i våra team på de olika våningarna. Vi har ett bra samarbete, vi delar med oss och hjälps åt med varandras elever. Grundtanken är att det är våra elever, att vi inte gör skillnad mellan mina och dina elever. Jag upplever också att många lärare har ett engagemang och ett stort hjärta för sina elever.

Vad behöver ni fortsätta arbeta med och vad behöver utvecklas?

– Det jobbiga svaret är att vi behöver mer resurser. Jag känner mig väldigt otillräcklig när jag undervisar 25 elever som räknar matte på allt från mellanstadie- till gymnasienivå. Några behöver hjälp med att läsa uppgifterna, andra behöver stöttning i att komma igång, vissa vill helst att jag står bredvid under hela lektionen. Att man inte räcker till är ett problem som inte är så lätt att lösa, särskilt i besparingstider. Man har lite ont i magen för hur det ska bli, för vi har ju idag inget att ta av. Så, det skulle behöva utvecklas, men jag vet inte riktigt hur vi ska kunna utveckla det själva.

Om du fick möjlighet att förändra något på skolan, vad som helst, vad skulle det vara?

– Att det skulle vara fler vuxna i skolan, både fler pedagoger och fler stöttande resurspersoner. Det är jätteviktigt med behöriga lärare, men ibland är det även annan typ av stöttning som behövs.

– Om jag fick drömma fritt önskar jag att vi kunde hitta alternativa sätt. Vi har idag många elever som mår dåligt i helklass och att därför kunna hitta alternativa sätt för elever att jobba mer på sitt eget sätt. Kanske jobba lite mer enskilt eller i en annan typ av verksamhet för att orka gå till skolan när man har ångest. En lugnare miljö med färre personer. Det är en stor skola med mycket människor vilket är en miljö som är riktigt tuff för många. För om jag jämför med mina 20 år som lärare, så upplever jag att det är fler elever nu som inte orkar med de här stora sammanhangen.

Vad tror du att det beror på?

– Jag vet faktiskt inte! Är det sociala medier? Det här med att man hela tiden jämför sig med andra, att alla andra är så lyckade och ”jag är bara jag”. Det tror jag skulle kunna vara en aspekt. Å andra sidan är ju mobilerna en lättnad för flera av de ensamma eleverna. Det är betydligt enklare att sitta ensam i korridoren med en mobil än att sitta helt själv som man gjorde tidigare. Så, det finns ju fördelar också, men jag tror helt klart att sociala medier påverkar.

– Jag ska inte gå in på hela betygssystemet, men det är en hård press att uppnå alla krav och stress inför att komma in på gymnasiet. Väldigt förenklat räckte det tidigare med grundläggande kunskaper och att kunna redogöra för dem för att få godkänt. Men, i den nya läroplan som kom år 2011 (Lgr11), blev du tvungen att resonera och analysera på ett enkelt sätt för att bli godkänd. Och det slog undan fötterna för en del elever skulle jag säga. I den läroplan vi har nu (Lgr22) har det ändå justerats lite grann, man har lagt mer fokus på fakta och lite mindre på analysdelarna, vilket är bra.

Lindesberg
Örebronyheter

Källa: Lindesbergs kommun
Text: Lindesbergs kommun
Bild: Lindesbergs kommun

You must be logged in to post a comment Login