”Där jag ångrar mig” av Leia

By on 3 januari, 2022

Där jag ångrar mig
Där jag faktiskt känner
Åtminstone kan förstå
En del
Inte allt
Att i ert goda
Gav ni er öppenhet
De ord jag inte hörde
Tog mig med tystnad
Jag kan förstå
När jag sitter här
Framför en tom stol
I behärskad andning
Är jag ändå kluven
I det som lever
Nära mig
Som alltid dör
Inom mig
Är det en sinnessjukdom
Romantik smittar mig med
Till en obotlig vardag
Är begäret
En gömd kriminell
Vars brott
Ger ensamhet som straff
Jag kan inte förstå
Är jag en gåta
Så svårlöst
Så ni ger upp
Eller talar ert förstånd
Kan det vara så
Är jag lurad av er
I ett spel
Där jag inte förstår
Spelreglernas vikt
När närhet blir avstånd
Där jag krymper
Utkastad från tryggheten
Eller i flykt undan rädslan
Utan tanke och förstånd
Begår ett förtroendebrott
I misströstan
Avskyr jag allt
Romantikens sinnessjukdom
Som att jag smyger
På baksidan
Av ett hus
Där dörren är låst
Jag är inte välkommen
Jag vill bara vara
Där innanför
I er värme
Bland skratten
Så var går jag
Vidare i yrsel
En blick som inte ser
Domnar med mörkret
Gatubelysningen visar vägen
Att gå för mig
Stanna inte till
Dörrar är låsta
Det är inte synd om mig
Jag är tragisk
Om jag bara förstod
Språket ni talar
Om jag bara kunde läsa
Orden ni skriver
Skulle mina nycklar
Passa då
Skulle dörren
Gå att öppna då
Känner jag värme då
Är jag bland skratten då

Leia, Kultur | Dikten
Örebronyheter

You must be logged in to post a comment Login