Dödlig sjukdom kopplad till rörlighet hos hästar

Av på 12 februari, 2022

Inom hästavel kan urval för rörlighet ha ökat andelen anlagsbärare för den dödliga sjukdomen ”Warmblood Fragile Foal Syndrome” (WFFS). Föl som har anlaget för WFFS i dubbel uppsättning är inte livsdugliga och aborteras eller måste avlivas direkt efter födseln.

Andelen anlagsbärare är högre än förväntat för ett dödligt anlag. Vår studie visar att anlaget i enkel uppsättning har en mätbar effekt på bland annat hästarnas rörlighet. Prestation är dock mer komplex än så och beror på många faktorer, både genetiska och miljömässiga. Med ett strängare urval mot WFFS kan anlagsfrekvensen minska i populationen utan att avelsframsteget påverkas negativt.

”Warmblood Fragile Foal Syndrome” (WFFS)

Den ärftliga och dödliga sjukdomen ”Warmblood Fragile Foal Syndrome” (WFFS) orsakas av en mutation i genen PLOD1. Genen kodar för ett enzym involverat i kollagensyntes som påverkar produktion och funktion av bindväv i t.ex. senor, ligament, hud och blodkärlsväggar. Sjukdomen beskrevs först hos varmblodshästar men forskare har nu sett att anlaget är spritt även i andra raser och ett fall har beskrivit hos fullblod. Sjukdomen kommer därför troligen att byta namn till ”Fragile Foal Syndrome” (FFS). 

Vid dubbel uppsättning av anlaget aborteras sannolikt majoriteten av drabbade WFFS-foster redan under dräktighet. Kliniska tecken hos drabbade föl som ändå föds är bland annat ömtålig avskavd hud, slemhinnesår, överrörlighet och blodutgjutningar. Genom att använda det tillgängliga gentestet för WFFS-anlaget kan uppfödaren undvika att korsa två anlagsbärare och därmed helt eliminera risken att få ett WFFS-sjukt föl som lider. Det leder också till en känslomässig förlust för både stoet och uppfödaren. Enligt djurskyddslagen är det dessutom olagligt att korsa två anlagsbärare av ett sådant sjukdomsanlag. Uppfödaren drabbas också ekonomiskt när betäckningen inte leder till ett levande föl.

WFFS-anlaget undersöktes hos SWB-hästar

Syftet med den här studien som gjorts i samarbete med avelsorganisationen SWB, var att undersöka om även anlagsbärare påverkas av mutationen. Andelen bärare av WFFS-anlaget är nämligen oväntat hög hos varmblodshästar. Det är ovanligt att anlag som är dödliga i dubbel uppsättning ökar i en population, om de inte också för med sig egenskaper som på något sätt ger dem fördelar när urval av avelsdjur sker. I vår studie varierade andelen anlagsbärare över åren och vi ser anlagsbärande SWB-hästar redan på 80-talet. Bland 511 slumpmässigt utvalda SWB-hästar födda 2017 uppskattades frekvensen av WFFS-bärare, till 7,4 %, vilket är något lägre än i de flesta andra varmblodsraser där andelen anlagsbärare i medeltal ligger runt 10-11 %.

Totalt testades 2288 SWB-hästar för WFFS-anlaget och jämfördes med avseende på avelsvärden för 60 olika egenskaper. Hästarna delades upp i två grupper; de med hoppindex över eller under medel. Majoriteten av hästar med hoppindex under medel har ett dressyrindex över medel. En signifikant mätbar effekt kunde ses på egenskaper som kroppsform, rörlighet, elasticitet, och steglängd hos framförallt hästar med hoppindex under medel, men även hos de med hoppindex över medel. Anlagsbärande hästar med hoppindex över medel, såg däremot inte ut att ha någon större fördel vad beträffar hoppegenskaperna. Anlagsbärande hästar med hoppindex under medel var också mer spända, ofokuserade, osäkra och hade mindre scope vid löshoppning, än de utan WFFS-anlaget.

Avelsstrategier vid förekomst av dödligt anlag i populationen

Det är inte önskvärt att öka frekvensen av ett dödligt anlag i en population. För att ta reda på hur frekvensen WFFS-bärare skulle kunna påverkas av olika sätt att välja hästar till avel testade vi vad som skulle hända om anlagsbärare för WFFS har en fördel vid urval jämfört med de utan anlaget. Frekvensen anlagsbärare av ett recessivt dödligt anlag förväntas normalt minska för varje generation och ligger sällan över 1-2 % i en naturlig population. Vår studie visar istället att frekvensen WFFS-anlagsbärare förblir oförändrad eller t.o.m. ökar i en population som liknar den hos SWB, vilket tyder på att det sker ett urval av WFFS-bärare. Vi visar även att andelen anlagsbärare skulle kunna minskas relativt snabbt vid en begränsad användning av anlagsbärande avelsindivider.

Prestationsegenskaper har en komplicerad nedärvning där väldigt många gener medverkar till hästens prestationsförmåga och WFFS-anlaget bidrar endast till en mycket liten del i det stora hela. Därmed kan avelsframsteget bibehållas på en hög nivå även utan WFFS-anlaget. 

Ytterligare forskning behövs nu för att ta reda på hur WFFS-anlaget på sikt påverkar hållbarheten hos anlagsbärare. Vi behöver också ta reda på mer om den genetiska bakgrunden till hästens prestationsegenskaper för att skapa verktyg för att välja friska, hållbara och bättre presterande hästar till avel.

Sverige
Örebronyheter

Källa: SLU

Du måste logga in för att lämna kommentarer Logga in