- Bästa resultatet någonsin för Nora kommuns företagsklimat
- Stora kostnadsökningar för inhyrd personal i Örebro län
- Kommunkonst med känsla av natur visas på Lindesbergs stadsbibliotek
- Hans Sigge tar över ansvaret för kulturdonationen i Guldsmedshyttan
- Invigning av nya danshuset på Kävesta folkhögskola
- The Riven är först ut i samarbete med Konstnärsnämnden
- Trots facklig blockad sök vård om du behöver
- Beslut om primärvården i norr är klart
- Traditioner med nya inslag i årets Valborgsfirande i Kumla
- Hemstickat i Wadköping återvänder för andra året i rad
Iran: 30 år efter massavrättningarna i iranska fängelser – ett pågående brott mot mänskligheten
Tusentals människor utsattes för påtvingade försvinnanden och utomrättsliga avrättningar i iranska fängelser under 1988. Iranska myndigheter fortsätter att förneka vad som hänt. FN måste tillsätta en oberoende utredning rörande brott mot mänskligheten. Personer som är anklagade för att ha deltagit i massakrerna namnges.
Genom att inte berätta vad som hänt de tusentals oppositionella som utsattes för påtvingade försvinnanden och som blev avrättade i hemlighet i fängelser för 30 år sedan fortsätter iranska myndigheter att begå brott mot mänskligheten, det konstaterar Amnesty International i en ny rapport.
I rapporten Blood-soaked secrets: Why Iran´s 1988 prison massacres are ongoing crimes against humanity uppmanar Amnesty FN att tillsätta en oberoende utredning kring den våg av påtvingade försvinnanden och utomrättsliga avrättningar som har förblivit ostraffade under tre decennier.
– Rapporten visar på de förnekanden och de förvanskningar som iranska myndigheter har ägnat sig åt i 30 år, både nationellt och internationellt. Allt i syfte att dölja sanningen om att de under några veckors tid mellan slutet av juli och början av september 1988 utsatte tusentals oppositionella för påtvingade försvinnanden och systematiska avrättningar, säger Philip Luther, research- och policychef för Amnestys Mellanöstern- och Nordafrikaavdelning. I och med att iranska myndigheter än i dag vägrar erkänna att massavrättningarna har ägt rum, inte berättar för anhöriga när, hur och varför deras nära och kära dödades och inte heller identifierar eller ger tillbaka kropparna innebär det att de påtvingade försvinnandena fortsätter. Det har åsamkat offrens familjer ett oerhört lidande. Iranska myndigheter måste offentligt berätta vad som hänt och var offren finns. Tills dess att de gör det fortsätter dessa brott mot mänskligheten.
De anhöriga som har sökt sanningen om – och rättvisa för – det som skett har utsatts för såväl trakasserier, godtyckliga gripanden och fängslanden som tortyr. Lidandet för dem har ökat genom den förstörelse av massgravar som har ägt rum.
Under tiden har personer som är ansvariga för det som skett undgått rättvisan och i några fall har de haft, och fortsatt inneha, maktpositioner i dagens Iran. Nyligen, när ytterligare bevis för vad som hänt kommit fram, har massavrättningarna firats och de som varit inblandade har hyllats som hjältar i Iran.
Rapporten bygger bland annat på vittnesmål från över 100 familjemedlemmar och överlevare runt om i Iran samt en genomgång av hundratals dokument från Amnestys eget arkiv. Amnestys research visar på en chockerande omfattning av massavrättningarna. Amnesty har identifierat minst 32 ställen runt om i landet där övergreppen ägde rum.
Behovet av internationellt agerande
Familjer och personer som överlevt har utsatts för ett enormt svek av FN och det internationella samfundet. Avsaknaden av ett fördömande från dåtidens FN:s kommission för mänskliga rättigheter och det faktum att FN:s generalförsamling inte hänsköt situationen till FN:s säkerhetsråd gav iranska myndigheter möjlighet att fortsätta förneka vad som hänt och därigenom utsätta familjerna för fortsatt lidande.
– FN:s och det internationella samfundets brist på agerande för att få fram sanningen och rättvisa gällande övergreppen som de iranska myndigheterna begick har fått katastrofala konsekvenser – både för överlevare och familjer till de avrättade, men också när det gäller rättssäkerhet och respekten för mänskliga rättigheter i Iran. De iranska myndigheterna kan inte längre tillåtas att få hålla sig undan ett ansvarsutkrävande gällande deras brott mot mänskligheten, säger Philip Luther. Eftersom det inte tycks kunna bli någon rättvisa för offren inom det iranska rättsväsendet är det än viktigare att FN tillsätter en oberoende, opartisk och effektiv international mekanism som kan se till att de som är ansvariga för dessa vidriga brott ställs till svars.
Bakgrund: Fängelsemassakrerna under 1988
Rapporten beskriver hur myndigheterna i slutet av juli 1988 stängde ner fängelser över hela landet och förbjöd familjer att besöka sina anhöriga utan att ange några skäl varför. Under veckorna som följde avrättades minst 5 000 politiska dissidenter i ett samordnat försök att utrota den politiska oppositionen. Det här var på order av minst en hemlig fatwa som utfärdats från Irans högsta ledare vid den tiden, Ayatollah Khomeini, och som följde efter ett väpnat anfall in i Iran utfört avIranska folkets mujahedin(PMOI People’s Mojahedin Organization of Iran), en förbjuden oppositionsgrupp baserad i Irak.
De flesta av offren hade dömts många år tidigare. En del hade suttit fängslade i åratal utan rättegång, och några hade redan avtjänat sitt straff och skulle friges. De flesta hade fängslats på grund av sina politiska åsikter och fredliga aktiviteter – som att dela ut flygblad eller delta i demonstrationer. Majoriteten av de som avrättades var anslutna till Iranska folkets mujahedin (PMOI), men hundratals fångar som var anslutna till politiska organisationer på vänsterkanten och till kurdiska oppositionsgrupper avrättades också.
Ofta visste de som avrättades inte ens om att de skulle bli avrättade förrän minuterna innan de blev uppradade framför en arkebuseringsplutoneller när de fick en hängsnara lagd runt halsen.
Världen
Örebronyheter
You must be logged in to post a comment Login