Sjukvårdsrådgivningens rekommendationer väger tungt för föräldrar

Av på 3 oktober, 2013

Nära hälften av alla samtal till sjukvårdsrådgivningen 1177 rör barn. I en ny avhandling vid Uppsala universitet har doktorand och barnsjuksköterskan Elenor Kaminsky sett att telefonsjuksköterskors råd väger tungt för föräldrar. Nästan en fjärdedel av de intervjuade föräldrarna skulle, trots fortsatt stark oro för sitt barn, avstå från att söka sjukvård, om inte detta uttryckligen rekommenderats av telefonsjuksköterska.

Sveriges sannolikt största hälso- och sjukvårdsaktör, nationella sjukvårdsrådgivningen 1177, är nu fullt utbyggd och beräknas 2014 ta emot över 6 miljoner samtal. I avhandlingens olika delstudier beskriver Elenor Kaminsky omvårdnad per telefon vid 1177 utifrån tre olika intresseperspektiv: telefonsjuksköterskor, verksamhetschefer och föräldrar som ringer för sina barn.

Avhandlingen bekräftar att det är viktigt för föräldrar att bli bemötta med respekt och bli nogsamt lyssnade till när de ringer 1177. Föräldrar förknippade telefonsamtalet med varierande grad av oro och tillit. Att få sina behov utforskade av telefonsjuksköterska ansågs minska oro, öka chansen till inlärning och öka tilltron till rekommendationer man fått. Många föräldrar utryckte stark tillit till sin egen intuition. Trots detta betonade fem av 21 föräldrar att de inte skulle söka sjukvård vid fortsatt stark oro för barnet, utan att först ha uppmanats till detta av telefonsjuksköterska.

 Telefonsjuksköterskor bör vara medvetna om sin värdefulla roll och att föräldrar, trots fortsatt stark oro för sitt barn, kan avstå från att söka sjukvård om telefonsjuksköterskan inte uppmanat till detta. Därmed finns en säkerhetsrisk om rekommendationen skulle visa sig inkorrekt eller barnet snabbt försämras. Telefonsjuksköterskor bör följaktligen uppmuntra föräldrar att återkomma eller söka sjukvård vid fortsatt stark oro för sitt barn, säger Elenor Kaminsky.

I en tidigare och av media uppmärksammad delstudie, fick fler pappor än mammor hänvisning vidare till annan sjukvårdsinstans, trots att deras barn inte var sjukare. Mammorna fick i stället egenvårdsråd.

Majoriteten föräldrar rapporterade en ökad kunskap efter kontakten med 1177, i enighet med telefonsjuksköterskors beskrivning av att vilja underlätta uppringarens inlärning i avhandlingen. Detta pekar på 1177-tjänstens folkhälsopotential. Trots detta ansåg verksamhets-cheferna vid 1177 att hälsofrämjande arbete inte ingår i målen för telefonsjuksköterskearbete. De betonade huvudsakligen 1177s organisationsmål och alla ansåg jämlik vård angeläget i detta arbete.

– Att verksamhetschefer inte anser hälsofrämjande arbete ingå i telefonsjuksköterskearbete trots stöd från svensk Hälso- och Sjukvårdslag och åtskilliga andra dokument, gör att såväl generella som specifika mål för telefonsjuksköterskearbete vid 1177 behöver klargöras och övervägas i relation till skyldigheter för svensk hälso- och sjukvård, menar Elenor Kaminsky.

Den utpekade tidsbristen som hinder för hälsofrämjande arbete bör synas kritiskt. Detta, då tidsbrist kan stå i motsats till målet om en mer effektiv hälso- och sjukvård, eftersom uppringare då kanske söker sjukvård även på annat håll. Investeringar i hälsofrämjande arbete och jämlika dialoger vid 1177 kan sannolikt ge utdelning i form av sparad tid och kostnader hos andra sjukvårdsutförare. Detta i linje med ursprungssyftet med tjänsten 1177 och en tänkbar väg att möta de utmaningar Europeiska hälso- och sjukvårdssystem står inför.

Örebronyheter

Du måste logga in för att lämna kommentarer Logga in