Ny upptäckt om bron stärker Järle kvarn som kulturminne

Av på 10 november, 2020
Arkivbild

“Järle bro har genom historien haft en större betydelse än vad som tidigare varit allmänt känt”, skriver Leif G:son Nygård (Örebro) i en debattartikel om Järle Kvarn: “Om två riksintressen står emot varandra, i detta fall naturvård mot kulturminnesvård, ska det intresse som har störst samhällsnytta vinna fördel. Jag menar att riksintresset kulturminnesvård var större än naturvård redan innan mina upptäckter – nu är skillnaden gigantisk”.

Debatt: Järle bro är ett kulturminne som sträcker sig tillbaka i tiden

Av Leif G:son Nygård – genealogikonsult, Örebro

Debatten om anläggningarna i Järle har i hög grad kommit att handla om damm och kvarn, i mindre grad om bron. Arkivhandlingar som jag nu forskat fram visar att Järle bro genom historien haft en större betydelse än vad som tidigare varit allmänt känt. Jag är därför rätt övertygad om att uppgifterna kommer att ändra ärendets gång. Om två riksintressen står emot varandra, i detta fall naturvård mot kulturminnesvård, ska det intresse som har störst samhällsnytta vinna fördel. Jag menar att riksintresset kulturminnesvård var större än naturvård redan innan mina upptäckter, nu är skillnaden gigantisk. 

Det viktigaste som kan anföras är:

Järle bro nybyggdes 1760 och blev sammanbyggd med dammen. (Den första bron tillkom sannolikt efter Järle hammares tillkomst 1577 och var säkert ombyggd flera gånger. Vattenverk fanns f ö där redan från 1536). Då etablerades också ett brodelningssystem för att säkerställa och underhålla bron. Fyra rotar bildades med 8½ hemman i varje som hade ansvaret för två så kallade bokar eller brovasar var. Varje kar eller vase var en kvadratisk del av bron som bestod av byggnadsmaterial som varje rote hade till uppgift att tillhanda- och underhålla. Bron underhölls således av drygt 34 hemman. På så sätt fördelades arbetsinsatsen, materialanskaffningen och kostnaden på ett rättvist sätt. Samtidigt säkrades samma hållfasthet över hela bron.

Brounderhållet utvecklades med tiden och ett system med brokassa infördes 1803. Som underlag låg en undersökning av alla broar i Nora härad. Det fanns 25 broar. Järle bro var 75 alnar eller 45 meter lång, den största i häradet. Och antalet hemman som underhöll bron hade på 43 år stigit till 62. (Därefter kom Rastälvsbron, som underhölls av 49 hemman och Gyttorps bron, 24 hemman). Det ger en uppfattning om brons centrala läge och dess betydelse i Nora härad.

På våren året efter, 1804, inträffar sedan den kraftiga vårfloden som spolar bort 20 meter av bron som anslöt till Bondbyns ägor på södra sidan av Järleån, bildade en ny kanal och skapade holmen där kvarnen nu står.

Redan i juni samma år, efter 133½ dagsverken och med hjälp av dalkarlar, var stenbron uppbyggd. År 1830 ombyggdes därefter den andra delen av bron, den som anslöt till norra landfästet och som aktuellt ärende handlar om. Ansvaret för projektet var en brobyggnadsingenjör NN från Värmland. I ett brev (c 1835) skriver han: […] då Jerle Bruk skulle deltaga för 1/10 del i brobyggnaden, som ei var belägit å den sidan strömmen, och ei hade med brobyggnaden någon gemenskap…[…].

Så ägarna till Järle bruk ägde bara 1/10 i bron. Det är den del av norra udden på Kvarnholmen som anslöt till bron och som i dag utgör bredden på lastbryggan till kvarnen. Och de hade avsagt sig allt ansvar för brobyggnaden. Vid Laga skiftet i Bondbyn år 1850 (18-NOA-138) avrösas sedan holmarna i Kvarnforsen där kvarnen fanns. Då konfirmeras också tudelningen mellan bruksägare och övriga hemmansägare om ansvaret för bron och dess underhåll.

I mina efterforskningar har jag inte funnit att någon ombyggnation därefter sker av den delen av bron. Det betyder att grundkonstruktionen till bron är mellan 190-260 år gammal. Bron i sin helhet är ett fornminne. Järle bro och damm är sammanbyggda, det går inte att separera dammen från bron utan att skada fundamentala delar av brokonstruktionen. Sedan äger inte Naturvårdsverket bron, de äger bara kvarn och holmen den står på. Vägföreningen och Järle 1:1 äger bron, tillsynsansvar har länsstyrelsen. Som fornminne är Järle bro också allmän egendom; den tillhör alla invånare i Sverige och särskilt i Örebro län.

Om jag som privatperson så mycket som skrapar undan jord från en gammal husgrund, eller flyttar en sten där, kan jag bli åtalad för fornminnesbrott. Här avser en statlig myndighet – Naturvårdsverket – att förstöra grunderna till Järle bro som är 190-216 år gammal, den största och kulturhistoriskt mest intressanta bron i hela Nora kommun. En bro som de inte ens äger och kan göra anspråk på. Och finns det överhuvud någon annan gammal bro i Örebro län av samma dignitet?

Jag har delgett sakägarna mina upptäckter. Likaså Riksantikvarieämbetet och uppmanat dem att stoppa projektet tills en ordentlig arkeologisk undersökning och bedömning på platsen har skett.

Vi – Järlebor, invånare i Nora kommun, allmänheten i Örebro län och Sverige – står inför ett brott mot kulturarvet som har omätliga proportioner, värdet på förlusten av riksintresset Järle bro är gigantiskt. Därför måste projektet stoppas!

Leif G:son Nygård – genealogikonsult, Örebro

Länet | Järle Kvarn
Örebronyheter

Källa LindeKultur

Du måste logga in för att lämna kommentarer Logga in