Kan landstinget behandla sexuella övergrepp

Av på 16 februari, 2020

​Landstinget har mer och mer övergått till att medicinera mot symtom när det handlar om mental ohälsa. 

Det finns både svårigheter med att ställa korrekta diagnos, och att se samband mellan symtom och orsak. Anledningen till svårigheterna flera. Symtomen kan vara av både fysisk och psykisk natur och de kan dyka upp årtionden efter det att själva övergreppet eller övergreppen ägde rum, vilket gör det mer eller mindre omöjligt att se och förstå kopplingarna där emellan. 
​Precis på samma sätt som konsekvenser av obehandlade trauman som (gemensamt kallas för PTSD) kan komma till uttryck i en mängd olika former. Ett sexuellt övergrepp är ett trauma och som vanligtvis inte behandlas när det precis har skett. 
​​Oftast för att det sker dolt.

En helt annan aspekt som försvårar upptäckten av sexuella övergrepp är oförmågan att be om hjälp för en människa som varit utsatt övergrepp. Denna oförmåga tar olika former. En del försöker få hjälp men känner in psykologen eller läkarens bristande förmåga att kunna hantera och möta övergrepp. Detta sker ofta i form av subtila signaler där där hjälpsökaren erbjuder öppningar för psykologen/läkaren att kunna undvika att tolka signalerna korrekt. En annan försvårande omständighet är att patienten själv inte kan koppla samman grundorsak med symtom, så det man söker hjälp för kan vara nåt helt annat, utbrändhet, oförklarlig smärta, depression eller nåt annat. Det betyder inte att alla som söker hjälp för andra saker har blivit utsatt för övergrepp, men det gör det svårt när man försöker ställa diagnos, eller söker hjälp.

Det ligger i det mänskliga psykets natur att undvika smärta. 
Ofta är det ofattbart för en oerfaren människa att kunna ta in extremt smärtsamma händelser, vilket ofta medför att psykologer och läkare omedvetet gärna går med på att undvika. Man går där med på patientens öppna dörr att undvika. Och den som söker hjälp får därmed ytterligare bekräftelse i att det inte finns någon som kan hjälpa mig.

Ämnet som sådant är ofta inlindat i egna idéer och förhållningssätt, eftersom det berör så starkt och detta gör det än svåra att möta en patient i deras upplevelser. 

”Om man i sitt yrke riskerar att möta detta eller har egna har egna erfarenheter, så är det alltid bra att lära sig mer om ämnet” – säger Andreas Fjellström som arbetar som traumaterapeut på Samverkangruppen, och bjuder in till en heldag med föreläsningar i ämnet 20 februari.

Att man som bärare av eget trauma nödgas lära sig att ”sluta vara sitt eget språkrör” och hitta andra sätt att överleva på kan det ta vilken form som helst. Egna förutsättningar, alltså personliga egenskaper, så väl fysiska som psykiska och även miljön med individerna däri är viktiga faktorer. Många människor som utsatts för sexuella övergrepp utvecklar olika former av beroenden, ofta kemiska men även tvångsmässighet i relation till sex och/eller mat. Beroenden är vanliga sätt att självmedicinera mot övergrepp, trauma, försummelse. Det är viktigt att man i dessa fall behandlar beroendet först.

Hälsa | Regionalt
Örebronyheter

Källa: Samverkansgruppen

Du måste logga in för att lämna kommentarer Logga in