Högre metanutsläpp från sjöar dagtid

Av på 20 augusti, 2020

Flöden av metan från insjöar är lägre nattetid än på dagen, visar mätningar utförda av LiU forskare. Forskargruppen bedömer att de nordliga sjöarnas bidrag till de globala metanutsläppen därmed är 15 procent lägre än man tidigare trott.

Sötvattensjöar, åar och dammar är den näst största källan till utsläpp av metan, en av de växthusgaser som har störst påverkan på den globala uppvärmningen. Metan är också den växthusgas som har ökat mest i atmosfären de senaste 250 åren.

– Flödet av metan har ökat oregelbundet och vi vet egentligen inte varför, säger Anna Sieczko, postdoktor vid Tema Miljöförändring, som tillsammans med kollegor vid Linköpings och Umeå universitet publicerat en artikel i PNAS, Proceedings of the National Academy of Sciences.

Flödena av metan varierar över både tid och rum och forskarna söker få svar på vilka källor som står för den stora variationen och hur stora flöden som kommer från respektive källa. Forskargruppen, under ledning av professor David Bastviken, Tema Miljöförändring, har nu mätt metanflöden från fyra svenska sjöar, tre i mellersta Sverige och en i Västerbotten.

Anna Sieczko och kollegorna placerade ut flödesmätare på sjöarna och har samlat in 4580 mätningar under den isfria perioden, från försommar till höst.

– Tidigare mätningar av metanflöden från sjöar har i huvudsak skett under dagtid, men nu har vi en representativ samling av mätpunkter som täcker både dag- och nattetid, säger Anna Sieczko.

Ett tydligt mönster utkristalliserade sig: uppmätta flöden av metan var betydligt högre mellan klockan 10.00 och 16.00 i 80 procent av fallen. Mycket tyder på att det är vinden, oftast starkare dagtid, som skapar turbulens i vattnet och snabbar på metanutsläppen. Men forskargruppen visar också att variationen mellan dygnen är stor, vilket tyder på att det är en kombination av flera faktorer som påverkar flödena.

– I dagens beräkningar av metanutsläpp från sötvattensjöar finns inga dygnsvariationer med, vilket exempelvis betyder att bidraget från nordligt belägna sjöar har överskattats med ungefär 15 procent, säger Anna Sieczko.

– Det är mycket viktigt att vi, som i denna studie, identifierar och tar hänsyn till tids- och rumsvariationerna när vi uppskattar storskaliga flöden av växthusgaser, annars riskerar såväl klimatmodeller som prioriteringar av åtgärder att bli felaktiga, säger David Bastviken.

Forskningen är en del av METLAKE-projektet för att kartlägga metanflöden från sjöar. finansierat av Europeiska forskningsrådet, ERC. Studien har även finansierats av Vetenskapsrådet, FORMAS och Knut och Alice Wallenbergs stiftelse.

Regionalt
Örebronyheter

Källa: Linköpings universitet

Du måste logga in för att lämna kommentarer Logga in